söndag 24 oktober 2010

Nevermore av Kelly Creagh

Nevermore av Kelly Creagh
Antal sidor: 543
Förlag: Atheneum
Release: Augusti 2010
Serie: Nevermore #1


Cheerleader Isobel Lanley is horrified when she is paired with Varen Nethers for an English project, which is due—so unfair—on the day of the rival game. Cold and aloof, sardonic and sharp-tongued, Varen makes it clear he’d rather not have anything to do with her either. But when Isobel discovers strange writing in his journal, she can’t help but give this enigmatic boy with the piercing eyes another look.

Soon, Isobel finds herself making excuses to be with Varen. Steadily pulled away from her friends and her possessive boyfriend, Isobel ventures deeper and deeper into the dream world Varen has created through the pages of his notebook, a realm where the terrifying stories of Edgar Allan Poe come to life.

As her world begins to unravel around her, Isobel discovers that dreams, like words, hold more power than she ever imagined, and that the most frightening realities are those of the mind. Now she must find a way to reach Varen before he is consumed by the shadows of his own nightmares.

His life depends on it.

Jag hade ganska höga förväntningar på den här boken, och jag kan inte direkt säga att den svek mig. Detta är enväldigt bra bok, som är välskriven, och välutvecklad. Jag tycker mycket om den.

Kelly Creagh väver här i sin debutroman ihop en väldigt vacker historia. Creagh tar mycket tid på sig att presentera och låta läsaren lära känna karaktärerna, vilket är en bra egenskap. En stor del av berättelsen handlar om just Isobels och Varens relation och deras kamp mot samhällets regler. Detta är aningen klyschigt, och stereotypiskt, men Creagh lyckas göra det hela någorlunda originellt, för storyn är trovärdig, och karaktärerna är trovärdiga, även om de tillhör stereotypiska cliques.

Jag tycker väldigt mycket om inslagen av Edgar Allan Poe. Jag har tyvärr inte tidigare läst några av hans verk, men jag har hört talas om honom. Jag tycker hela den här drömvärldgrejen och Poe-inslagen är en väldigt originell och bra idé.

Men, jag stör mig dock på några saker. Detta är att de paranormala inslagen inte introduceras förrän efter halva boken ungefär (vilket är ganska långt), och det kändes som att allt det paranormala packades ihop lite för trångt i den sista tredjedelen av boken. Innan det var det mesta bara om att lära känna karaktärerna, men sedan i slutet kom spänningen tillslut, och det kändes för mig lite skyndat, och jag tycker att det kunde ha blandats ihop lite mer, och inte bara vara var och en för sig.

Jag har dock överseende över detta, eftersom det i övrigt är en väldigt vacker och bra bok. Uppföljaren har potential till att bli otroligt bra, och jag ser verkligen fram emot den, eftersom Nevermore slutade med en cliffhanger.
  

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar