onsdag 15 december 2010

Deadly Little Secret av Laurie Faria Stolarz

Deadly Little Secret av Laurie Faria Stolarz
Antal sidor: 252
Förlag: Hyperion
Release: December 2008
Serie: Touch #1

Some secrets shouldn't be kept... Up until three months ago, everything in sixteen-year-old Camelia's life had been fairly ordinary: decent grades; an okay relationship with her parents; and a pretty cool part-time job at the art studio downtown. But when Ben, the mysterious new guy, starts junior year at her high school, Camelia's life becomes anything but ordinary.

Rumored to be somehow responsible for his ex-girlfriend's accidental death, Ben is immediately ostracized by everyone on campus. Except for Camelia. She's reluctant to believe the rumors, even when her friends try to convince her otherwise. She's inexplicably drawn to Ben...and to his touch. But soon, Camelia is receiving eerie phone calls and strange packages with threatening notes. Ben insists she is in danger, and that he can help--but can he be trusted? She knows he's hiding something... but he's not the only one with a secret.
Synopsis från Goodreads.

Den här boken har inte lämnat något så där speciellt intryck på mig som helst. Den sög inte, men jag kan definitivt inte säga att den underhöll mig, eller att jag tyckte om den. Uttrycket som passar just nu är antagligen "okej".

Jag blev intresserad av boken på grund av psykometrin. Det lät intressant, och jag tyckte att det kunde bli spännande att se hur författaren skulle skildra det och så. Kortheten avskräckte mig lite till en början, för det kunde ju bara betyda att Stolarz inte skulle kunna packa in så mycket information, och tja, jag hade rätt.

Ingenting hinner utvecklas: inte karaktärerna, inte handlingen osv. Karaktärerna var antagligen det värsta; vissa var definitivt kartongurklipp. Dialogen var okej, men händelseförloppet gick förbi alldeles för snabbt och oftast oförklarat. Camelias första dejt med Ben är ett exempel på detta: Camelia gör en snabb sammanfattning av den, vad de pratat om, istället för att faktiskt låta en konversation utspelas. Det hade varit bra för karaktärsutveckling.

Boken var definitivt förutsägbar. Stolarz gjorde stalkern så uppenbar så att det knappt är sant. Jag menar, allvarligt talat?

Den här boken är inget jag direkt rekommenderar, men jag är övertygad om att en del faktiskt kommer gilla den. För mig, dock, var den alldeles för simpel.


 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar