torsdag 9 december 2010

Last Sacrifice av Richelle Mead

Last Sacrifice av Richelle Mead
Antal sidor: 594
Förlag: Razorbill
Release: December 2010
Serie: Vampire Academy #6

Rose Hathaway has always played by her own rules.

She broke the law when she ran away from St. Vladimir's Academy with her best friend and last surviving Dragomir princess, Lissa. She broke the law when she fell in love with her gorgeous, off-limits instructor, Dimitri. And she dared to defy Queen Tatiana, leader of the Moroi world, risking her life  and reputation to protect generations of dhampir guardians to come.

Now the law has finally caught up with Rose - for a crime she didn't even commit. She's in prison for the highest offense imaginable: the assassination of a monarch. She'll need help from both Dimitri and Adrian to find the one living person who can stall her execution and force the Moroi elite to acknowledge a shocking new candidate for the royal throne: Vasilisa Dragomir.

But the clock on Rose's life is running out. Rose knows in her heart the world of the dead wants her back ... and this time she is truly out of second chances. The big question is, when your whole life is about saving others, who will save you?

Jag vet allvarligt talat inte riktigt vad jag ska säga. Jag är inte ens helt säker på om det hela sjunkit in riktigt än. Vampire Academy är över. Roses historia är över. Wow.

Man får någon sorts särskild känsla när man avslutat en hel serie. Tomhet, men i det här fallet samtidigt tillfredsställelse. Det är lite som när jag läste Mockingjay, men det här känns mycket mer egentligen. Vampire Academy har hängt med mig som en favoritserie under ungefär ett år nu. Det är antagligen den serien som lyckats stanna kvar som favorit under längst tid (bortsett från Harry Potter, som var den absoluta favoriten under ungefär fyra år). Jag har gillat andra serier, men en hel del slutar jag älska, och blir tvungna att ge plats åt andra favoriter. Vampire Academy, dock, har någon viss magi i sig.

Jag kommer ihåg när jag först började på serien. Det var i januari (otroligt att det gått ett år, nästan!), och jag hade äntligen skaffat den första boken. Jag hade hört saker om serien, bra saker förstås. Jag började läsa den, och var fast. Jag älskade inte serien omedelbart - det hände antagligen i Shadow Kiss, tror jag - men jag var definitivt fast. Åh, när man först lärde känna dessa underbara karaktärer alltså. Rose, den tuffa, suveräna huvudpersonen. Lissa, som jag tyckte var helt okej (självklart var hon välutvecklad och rund som karaktär). Dimitri, som jag faktiskt inte visste skulle ha den rollen han fick. Christian, åh, Christian, personen som jag omedelbart älskade så fort han introducerades. Dessa, och förstås alla andra underbara karaktärer. Senare, kom ju även Adrian, som jag inte insåg förrän lite senare att jag tyckte var otrolig.

Det är inte bara karaktärerna som gör serien underbar, det är också den intressanta och fascinerande världsuppbyggnaden som Richelle gjort. Mytologin hon använt sig av. Det faktum att vampyrer är magiutövande, goda varelser med ett eget hov, och det faktum att knappt några människor ens var närvarande i historien.

Richelle är ett geni, rent ut sagt. Hon vet hur man gör fantastiska karaktärer, en fascinerande värld, en otrolig story, och inte minst av allt hur man skriver bra. Richelle Mead är otrolig, och hon har definitivt inte gjort mig besviken den här gången heller. Så, så otrolig är denna serie. Möjligtvis är den min nya absoluta favorit, jag är helt enkelt inte säker.

I alla fall, åter till Last Sacrifice: jag är nästan mållös. Avslutet är tillfredsställande, men samtidigt är det så sorgligt att det är över. Självklart ser jag ju fram emot spin-off:en, Bloodlines, men det kommer förstås inte vara samma sak. Seriöst, jag kommer verkligen sakna Rose och alla andra så otroligt mycket. Konflikterna är lösta, storyn är över, slut, men självklart var slutet otroligt bra.

Vissa delar av boken var väldigt förutsägbara, men jag tycker faktiskt inte det är något negativt; det var bara bra foreshadowing. Man kunde förutspå saker, men jag har verkligen inget problem med detta. Dessutom, om jag hade haft ett problem, hade jag lätt kunnat ha överseende.

Jag gillade inte vad som hände med en viss karaktär, men förhoppningsvis kommer det ordna sig för denna person, och jag vill verkligen att denna person platsar i spin-off-serien, för annars kommer jag känna sorg/medlidande varenda gång jag tänker på nämnda person. (Jag försöker vara spoiler-fri i recensionen, men jag inser att detta låter väldigt förutsägbart och lamt.)

En grej jag gillar är att jag börjar tycka om Lissa igen. I Vampire Academy var hon okej. I Shadow Kiss och Blood Promise rent ut sagt hatade jag henne, men nu har hon som tur är förbättrat sig. Jag tycker faktiskt om henne.

Last Sacrifice har den där typiska VA-känslan (någon som vet vad jag snackar om?), och jag totalt älskar den. Boken kan ha överskridit både Shadow Kiss och Spirit Bound bland mina favoriter, men jag är dock inte riktigt säker.

Vad jag vill få fram med denna långa recension (som definitivt är den längsta jag skrivit här på bloggen), är att jag är nöjd.


4 kommentarer:

  1. Läser den just nu (iiiih!), annars så är jag förvånad över att jag håller med dig om EXAKT alla punkter, hittade till och med böckerna vid samma tidpunkt som du ... Haha.

    SvaraRadera
  2. Tyvärr har inte min bok kommit än men jag fattar den där VA-känslan. Längtar tills jag får läsa den =)

    SvaraRadera
  3. SVAR: ja, jag har märkt det. Jättemånga älskar verkligen VA, men jag har inte blivit så fast än :)

    SvaraRadera
  4. Älskar VA-böckerna :D !! Längtar tills grafiska novellen kommer ^^
    **SPOILERr**
    Ett tips bara, du borde lyssna på delen där Rose blir skjuten i ljudbooks format, dom har lagt till ett stycke musik som gör att scenen blir så mycket mer än om man skulle läsa den ^^ ghaaa vad jag älskar den biten, lyssnande om den delen flera gånger xD

    SvaraRadera