tisdag 25 januari 2011

Anna and the French Kiss av Stephanie Perkins

Anna and the French Kiss av Stephanie Perkins
Antal sidor: 372
Förlag: Dutton
Release: December 2010

Anna is looking forward to her senior year in Atlanta, where she has a great job, a loyal best friend, and a crush on the verge of becoming more. Which is why she is less than thrilled about being shipped off to boarding school in Paris—until she meets Étienne St. Claire: perfect, Parisian (and English and American, which makes for a swoon-worthy accent), and utterly irresistible. The only problem is that he's taken, and Anna might be, too, if anything comes of her almost-relationship back home.

As winter melts into spring, will a year of romantic near-misses end with the French kiss Anna—and readers—have long awaited?
Synopsis från Goodreads.

Då och då, men oturligt nog inte alltför ofta, händer det att man stöter på en bok som man bara inte kan släppa överhuvudtaget. Man kan inte sluta tänka på den. Man kan inte sluta tänka på karaktärerna, och man kan inte sluta fantisera om "Vad händer nu?" Anna and the French Kiss är just en sådan bok.

Med en någorlunda cheesig titel som denna, förväntar man sig kanske inte sådan awesomeness som boken faktiskt erbjuder. Storyn är inte cheesy direkt, utan den är mer eller mindre underbar, och som bloggtiteln föreslår, avskyr jag definitivt inte underbarhet (vet att det inte är ett ord).

Jag läser inte ofta contemporary novels. Ärligt talat är det här den första jag läser på en otroligt lång tid. Jag brukar inte finna dem intressanta, men boy, was I wrong; Anna and the French Kiss var mer än intressant. Den är simpel, men på något sätt så himla underbar och beundransvärd.

Anna slog mig som en underbar (again, with the wonderfulness) huvudkaraktär. Rolig, men samtidigt väldigt vanlig--på ett bra sätt alltså. St. Clair var definitivt också han minst lika underbar, och detsamma gäller alla birollerna, med ett fåtal undantag, som är menade att man ska ogilla. Typ.

Hade jag något problem med boken? Endast ett: jag störde mig på att Perkins överanvände all caps, när italics hade fungerat mycket bättre om man är tvungen att ha något som betonar. Men ärligt talat orkade jag knappt ens bry mig.

Underbar. Underbar. Underbar.


3 kommentarer:

  1. Det där med caps störde jag mig också på men boken är bara för underbar! måste köpa den för det är en sån där bok som man bara måste äga.

    SvaraRadera
  2. Jag skall definitivt läsa denna någon gång men det känns mer som en 'sommarbok' för mig. Är den som en 'sommarbok'?

    SvaraRadera
  3. En av de finaste böckerna jag läst, älskar den något otroligt.

    SvaraRadera