onsdag 6 april 2011

City of Fallen Angels av Cassandra Clare

(Recensionen kan innehålla spoilers för de som inte läst de tidigare delarna i serien, City of Bones och City of Ashes och City of Glass.)

City of Fallen Angels av Cassandra Clare
Antal sidor: 424
Förlag: Margaret K. McElderry
Release: April 2011
Serie: The Mortal Instruments #4

City of Fallen Angels takes place two months after the events of City of Glass. In it, a mysterious someone’s killing the Shadowhunters who used to be in Valentine’s Circle and displaying their bodies around New York City in a manner designed to provoke hostility between Downworlders and Shadowhunters, leaving tensions running high in the city and disrupting Clary’s plan to lead as normal a life as she can — training to be a Shadowhunter, and pursuing her relationship with Jace. As Jace and Clary delve into the issue of the murdered Shadowhunters, they discover a mystery that has deeply personal consequences for them — consequences that may strengthen their relationship, or rip it apart forever. Meanwhile, internecine warfare among vampires is tearing the Downworld community apart, and only Simon — the Daylighter who everyone wants on their side — can decide the outcome; too bad he wants nothing to do with Downworld politics. Love, blood, betrayal and revenge: the stakes are higher than ever in City of Fallen Angels.
Synopsis från Goodreads.

Istället för att kasta mig över den här boken som jag först planerat, fann jag mig själv med att vara helt sansad och lugn när jag fick den här i brevlådan. Av någon anledning hade jag den där känslan av "Meh, no big deal", medan man mentalt rycker på axlarna. Kanske var det så att jag var helt förnöjd med slutet på City of Glass, och inte hade så där höga förväntningar. Jag inser nu att det här kanske var något bra, för City of Fallen Angels tog mig med storm, grep tag i mig, och lämnade mig andlös.

Återigen får man träffa de karaktärer man kommit till att älska det senaste halvåret och månaderna som jag känt dem, och de svek mig inte. Visserligen upplevde de den mesta karaktärsutvecklingen under föregående böcker, och i CoFA fick man se vart detta hade lett, where it went from there, så att säga, vilket var riktigt intressant. Visst, en viss befintlig kärlek tog an en något klyschig konflikt, men ändå var det en sådan där konflikt som får en at the edge of one's seat.

Jag måste dock säga att på efterhand ser jag boken i ett helt annat ljus. Det gäller inte bara denna bok, men hela serien, som har en viss känsla över sig. Dessa är böcker man njuter av i stunden. Tidigare har jag inte tänkt mycket på det, men med den här delen i serien kunde jag inte låta bli att märka att den var mer så än sina föregångare.  Hela storyn känns som en stor hög av återvunnet material som man redan sett alltför många gånger.


2 kommentarer:

  1. Vilken lättnad att den är bra :D Var lite tveksam från början när jag hörde om de tre nya böckerna, men om CoFA håller samma mått som de tidigare bara måste jag läsa den :D

    SvaraRadera
  2. Vad tyckte du om the Infernal Devices? Är den läsvärd, och måste man läsa den för att fatta CoFA?

    SvaraRadera