tisdag 17 maj 2011

Kvinnor på ett tåg av Anita Nair

Kvinnor på ett tåg av Anita Nair
Antal sidor: 397
Förlag: En bok för alla
Release: November 2007 (först 2001)
Originaltitel: Ladies Coupé

Kvinnor på ett tåg, som först kom ut år 2001 under titeln Ladies Coupé, handlar om Akhila som är en fyrtiofemårig, ogift indisk kvinna som över en natt ska resa på ett tåg, i en kupé för endast kvinnor. Hon har alltid undrat om hon gjort rätt val, och om en kvinna kan vara fulländad utan en man. Hon tar nu tillfället i akt och söker svar hos sina medresenärer, som var och en delar med sig av sin livshistoria.

Alla kvinnorna är mycket olika, och på ett sätt representerar de alla olika sidor av äktenskapet. De har alla något att tillföra historien och dess betydelse. Nair väver in deras meningar i berättelsen med intygelse och trovärdighet. Akhila, huvudkaraktären, är som sagt ogift, och ända sedan hennes far dog har hon varit familjens försörjare, vilket gjort henne någorlunda stark och samtidigt självständig. Hon är ganska imponerande som person, på det sätt hon lever i det hinduiska samhället. Hon står liksom på sig, trots diverse dömande personer.

Författaren skildrar samhället kritiskt och ifrågasättande. Det är mansdominerat, och feminism är inte uppmuntrat, medan Nair faktiskt gör det. Nutida Indien känns ganska gammaldags för en svensk läsare som jag. Anita Nair gör så att man faktiskt fascineras lite av miljön, och man bli investerad i berättelsen såväl som händelseförloppet. Berättandet varierar. Kapitlen är få, men långt ifrån bristfälliga. Varje kapitel är på sätt och vis sin egen historia, i och med att medresenärerna var och en får ett eget kapitel. Vissa återberättanden är i första persons perspektiv, andra i tredje. När det däremot handlar om Akhilas tankar och tillbakablickar, är allt i tredje person. Karaktärerna och deras berättelser har alla djup och unikhet. De har verkligen sina egna röster som Nair lyckats skilja på.

Boken handlar en hel del om sexism men även feminism. Styrka är en viktig kvalitet som berättelsen innehar. Vardagsliv och djupa funderingar är i stort sett grundpelarna, och allt går vidare därifrån. Boken kan väcka allvarliga tankar, och även uppmuntran. Vad berättelsen leder till är mest insikt, och även självförtroende.

Innan jag läste boken hade jag definitivt inga skyhöga förväntningar, och inte heller så låga att de låg begravda under markens yta. Likgiltighet, är kanske ordet, och kanske var det lika bra det, för det ledde till att boken inte kändes alltför dålig eller så. Medan den visserligen inte är någon ny favoritbok, har den ändå en inverkan. Kanske inte fullkomligt oförglömlig, men något minnesvärd ändå. Jag klev in i berättelsen, sveptes sedan in i en intrikat men samtidigt simpel handling, och lämnades i ett slut som lika gärna hade kunnat vara en ny början.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar