fredag 4 maj 2012

Insurgent av Veronica Roth


Den här recensionen kommer innehålla spoilers av vad som händer i bokens föregångare, Divergent.

Insurgent av Veronica Roth
Antal sidor: 525
Förlag: HarperTeen
Utgiven: 1:a maj 2012
Serie: Divergent, #2
(Läs min recension av Divergent här.)

One choice can transform you—or it can destroy you. But every choice has consequences, and as unrest surges in the factions all around her, Tris Prior must continue trying to save those she loves—and herself—while grappling with haunting questions of grief and forgiveness, identity and loyalty, politics and love.

Tris's initiation day should have been marked by celebration and victory with her chosen faction; instead, the day ended with unspeakable horrors. War now looms as conflict between the factions and their ideologies grows. And in times of war, sides must be chosen, secrets will emerge, and choices will become even more irrevocable—and even more powerful. Transformed by her own decisions but also by haunting grief and guilt, radical new discoveries, and shifting relationships, Tris must fully embrace her Divergence, even if she does not know what she may lose by doing so.
Synopsis från Goodreads.

Minns ni den där gången jag recenserade en bok vid namn Divergent och jag svamlade om hur bra den var? Well, det känns som evigheter sedan. Det var dock bara lite mer än fyra månader sedan, och sedan dess har jag läst om den två gånger, för så bra var den. Det var den. Allt i den är precis i min smak. Dystopi, en förtryckt befolkning, action, moralisk tvetydighet och främst av allt, en stark kvinnlig huvudroll.

Låt oss bara säga att om Divergent är mind-blowing, är det ingenting jämfört med den här boken. På sätt och vis gillar jag dock Divergent mer, men sedan kommer jag ihåg det där ögonblocket från imorse då jag satt på bussen, vände sida och såg ordet "Acknowledgments". Var det över?! Var boken slut? What? Inte på det sätt att det kändes fel, utan att jag är i stor beundran av Roth.

I denna bok, såväl som dess föregångare, fanns det många ögonblick då jag förutsåg en hel del saker, det är sant, men vad jag uppskattar med dessa böcker är att det inte får mig att tänka "duh", utan att jag trots det inte är det minsta förberedd på händelsernas inverkan.

Det mest uppenbara man kan säga om den här boken är att den innehåller en hel del action. Just när man tror att det kommer lugna ned sig börjar det igen, och man är aldrig beredd. Jag avslutade alltså den här boken för två timmar sedan, och den är fortfarande allt jag kan tänka på. För tillfället kommer jag inte ihåg en enda brist. Samma sak gällde dock Divergent, och där kom jag efter ett tag på några, men ändå. Faktum som jag tvekade över förklarades mer i Insurgent, and it made perfect sense.

Så, karaktärerna? För det första, Tris. Genom första halvan av boken kan hon framstå som irriterande, men alla hennes motiv och handlingar är fullt förståeliga. Hon har förlorat sina föräldrar, hon har dödat en av sina närmsta vänner, och hon är mänsklig. Hon är mänsklig.

(Ja, den kursiva texten är nödvändig.)

All karaktärsutveckling, som dessutom tog sin början i Divergent -- från stora karaktärer till små -- slår mig med total häpnad. Det är just den här sortens karaktärer jag själv vill skapa. Allting är förbluffande.

Jag brukar vanligtvis inte gilla när något är alltför actionpackat, men den här boken. Den här boken. Den här boken ...

Jag kan inte ens avsluta den där meningen.

4 kommentarer:

  1. Har bara hört bra saker om denna bokserien, MÅSTE ta och kolla upp den nästa gång jag handlar böcker. Härligt att tycka den är så bra att man inte ens har ord för det.

    SvaraRadera
  2. Jag har utmanat dig :D
    Kolla här: http://bokugglan.blogspot.com/2012/05/utmanade.html

    SvaraRadera
  3. Aaah, blir super taggad på att läsa den nu!!

    SvaraRadera
  4. Måste läsa Insurgent snart! Blir bara ännu mer sugen nu!

    SvaraRadera