fredag 1 januari 2016

Cinder av Marissa Meyer

Cinder av Marissa Meyer
Antal sidor: 390
Förlag: Feiwel & Friends
Release: Januari 2012
Serie: The Lunar Chronicles #1

Humans and androids crowd the raucous streets of New Beijing. A deadly plague ravages the population. From space, a ruthless lunar people watch, waiting to make their move. No one knows that Earth’s fate hinges on one girl.

Cinder, a gifted mechanic, is a cyborg. She’s a second-class citizen with a mysterious past, reviled by her stepmother and blamed for her stepsister’s illness. But when her life becomes intertwined with the handsome Prince Kai’s, she suddenly finds herself at the center of an intergalactic struggle, and a forbidden attraction. Caught between duty and freedom, loyalty and betrayal, she must uncover secrets about her past in order to protect her world’s future. Because there is something unusual about Cinder, something that others would kill for.

Cinder är en sådan där bok som flyter på bra i många aspekter. Dess styrkor ställer dess brister i skuggan. Narrativet antyder på en komplex värld, men storyn är inte överdrivet komplex för det. Karaktärerna tycker jag om (Iko!!!). Boken går heller inte för djupt in i filosofi om mänsklighet eller något. Det är liksom tydligt att det här är en berättelse för människor om människor. Den här boken får mig att inse hur jag föredrar när man får exposition till en värld genom att uppleva den som om den vore normen. Show and don't tell, ni vet? Det skulle kanske kunna förekomma lite mer skildring av kulturen, däremot. Jag vet att Eastern Commonwealth skulle vara en blandning av kultur från öst och väst (à la Firefly <3), men den kändes kanske lite väl västerländsk?

Jag har sett recensioner som ifrågasätter cyborgnaturen inom narrativet, och därmed tycker att det ska klargöras vad det verkligen innebär att vara cyborg etc. Kanske har jag mer erfarenhet med sci-fi eller är mer filosofiskt stadgad i min världssyn, men det framgick liksom så tydligt för mig att det hela var underförstått och att det passade som underförstått. Cinders självkänsla gällande just sin natur är ju så typiskt växande ungdomlig människa att det inte kan vara fråga om något annat. Det är bara lemmar och verktyg. De har inte ersatt hennes hjärna. Hon har helt enkelt cybernetiska implantat och verktyg som hjälper henne. Hela världsskildringen förtydligar på det där underförstådda sättet just hur mänskliga alla är. Alla de som diskriminerar mot sina medmänniskor? Väldigt mänskliga.

Och på tal om världsskildringen så gillar jag Cinders bristande världssyn. "Åh, jag mår inte helt bra av hur folk ser ner på mig för att jag är främmande. Åh nej, utländska månmänniskor! Sådana barbarer och vildar! Jag känner inte igen mitt eget hyckleri för jag är en tonårig flicka som fortfarande lär sig om världen. Det är ju nästan som om jag bara är mänsklig." Oh wait.

Sagoaspektet gjorde förstås en del av storyn förutsägbar, men då på ett bra sätt. Det lät en som läsare spekulera över eventuella händelser och innebörder, och rent symboliskt sätt hade den här historien stunder av briljans. Parallellerna var just lagom passande utan att bli överdrivna.

Däremot förutsåg jag tvisten i slutet lååååååååååångt innan den avslöjades, men ledtrådarna skulle ju inte vara där om Meyer inte ville ge en möjligheten att lista ut det själv. Så det är väl lite subjektivt gällande om läsare tycker det är bra eller dåligt. Själv bryr jag mig inte så mycket, Jag gillar det där triumferande ögonblicket man ibland upplever i böcker: "Hah! Vad var det jag sa?"

Slutet var ganska abrupt. Först var jag under intrycket att boken skulle avsluta just Cinders personliga historia, så jag blev lite förvirrad när det bara uppkom fler och fler olösta trådar än någonsin mot slutet. Det blev då uppenbart att slutledningen är långt ifrån nära, och att det här bara är början på något större. Så nu är jag glad över att det tog mig rätt lång tid innan jag påbörjade den här serien. Läsmaraton säger du? Sign me up! Jag ser fram emot att få se Cinder igen, och alla andra sagofigurer som komma skall.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar