tisdag 5 januari 2016

The Raven Boys av Maggie Stiefvater

The Raven Boys av Maggie Stiefvater
Antal sidor: 416
Förlag: Scholastic Press
Release: September 2012
Serie: The Raven Cycle #1
Svensk titel: Kretsen

“There are only two reasons a non-seer would see a spirit on St. Mark’s Eve,” Neeve said. “Either you’re his true love . . . or you killed him.”

Every year, Blue Sargent stands next to her clairvoyant mother as the soon-to-be dead walk past. Blue herself never sees them—not until this year, when a boy emerges from the dark and speaks directly to her.

His name is Gansey, and Blue soon discovers that he is a rich student at Aglionby, the local private school. Blue has a policy of staying away from Aglionby boys. Known as Raven Boys, they can only mean trouble.

But Blue is drawn to Gansey, in a way she can’t entirely explain. He has it all—family money, good looks, devoted friends—but he’s looking for much more than that. He is on a quest that has encompassed three other Raven Boys: Adam, the scholarship student who resents all the privilege around him; Ronan, the fierce soul who ranges from anger to despair; and Noah, the taciturn watcher of the four, who notices many things but says very little.

For as long as she can remember, Blue has been warned that she will cause her true love to die. She never thought this would be a problem. But now, as her life becomes caught up in the strange and sinister world of the Raven Boys, she’s not so sure anymore.

Y'all, kan jag gå med i the Stiefvater bandwagon? Lovar att tygla in svengelskan i så fall (psych). Jag kommer ihåg att jag läste ungefär halva Shiver för flera år sedan, men den kändes lite för Twilight-ig under en väldigt Twilight-ig era. Jag kommer inte direkt ihåg särskilt mycket om språket eller prosan, men nu vet jag säkert att Stiefvater har talang; det gäller bara att hitta den rätta boken. Och The Raven Boys känns helt enkelt rätt.

Jag tycker om i stort sett de flesta karaktärer. Speciellt Ravenkillarna har var och en något som särskiljer dem. Medan Blue inte ger samma intryck av distinktion, betyder det inte att hon är orealistisk eller tråkig. Nej, jag tycker om henne, och ser fram emot att se hur hon utvecklas vidare i serien, särskilt i förhållande till vänskapsbanden och liknande.

En av bokens höjdpunkter är förstås onekligen mytologin. Den är så rik och innovativ! Och den gör handlingen väldigt rik i sin tur. Det här är en sådan där bok jag tycker om för att den fungerar på flera nivåer, främst karaktärs- och handlingsmässigt. Det är inte bara en bra bok, utan det är en bra berättelse.

Ibland kändes det kanske som om det fattades en viss fyllnad, en känsla som pekade på att det kanske behövdes lite mer djup, men det är liksom en klassisk första-boken-i-en-serie-känsla, som oftast innebär att det bara kommer att bli bättre framöver. Efter den här boken har man ju lärt känna världen och anknutit sig till den, och jag kan tänka mig att upplevelserna hos både författare och läsare kommer att bli starkare härefter.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar