lördag 31 december 2011

Årets favoriter


Clockwork Angel av Cassandra Clare
&
Anna and the French Kiss av Stephanie Perkins


&
Across the Universe av Beth Revis


City of Fallen Angels av Cassandra Clare
&
Lola and the Boy Next Door av Stephanie Perkins


&
Bloodlines av Richelle Mead


Divergent av Veronica Roth

fredag 30 december 2011

Införskaffade böcker och åsikter

Är medveten om att jag inte uppdaterat med vad jag kallar "Tillskott i bokhyllan" på ett bra tag. Jag har dock inte slutat införskaffa böcker, utan har bara slarvat med bloggandet. Jag är usel, jag vet. Nedan hade jag åtminstone tänkt kort gå över vilka böcker jag skaffat och läst ut, samt ett kort omdöme istället för en fulländad recension.

Det händer nu av Sofia Nordin

Denna bok var ett impulsköp jag gjorde när jag av nästan slump besökte en bokhandel. Jag vistas nästan aldrig i bokhandlar, men en dag i oktober gjorde jag liksom det. Jag har lovat mig själv att försöka mig på mer svensk ungdomslitteratur. Av någon anledning har jag undvikit den som pesten. Jag vet seriöst inte varför, men jag visste att jag borde ta chansen, för annars skulle det kanske aldrig hända. Det slutade i alla fall med inköpet av Det händer nu, och en eftermiddags läsande.

Jag måste alltså säga att den var väldigt lätt att ta sig igenom. Lättsam på något sätt, men ändå inte. Uppfriskande ämne, helt okej karaktärer, ett språk jag inte fann mig själv van vid, ironiskt nog, även om det omringar mig konstant. Jag läste i alla fall ut den samma dag, gillade den mycket. Rekommenderar den alltså.

The Duff av Kody Keplinger

Förra veckan var det ju alltså jul, och då fick jag fyra böcker (bland dem otroliga Divergent), såväl som Buffy Season 8 Volume 2 (comic då, alltså). The Duff var den första av böckerna jag läste, och jag skulle gissa att den var färdigläst vid 02:00 på juldagen. Beroendeframkallande läsupplevelse skulle jag väl säga, men nu i efterhand kan jag inte säga så där jättemycket om storyn. Den var bra, kul att läsa just då, med bra karaktärer och allt det, men inte särskilt minnesvärd efteråt. Jag gillar den i alla fall, det är säkert.

Bloodlines av Richelle Mead

...har jag sett fram emot att läsa sedan förra året då jag läste ut Last Sacrifice. Detta är alltså Vampire Academy's spin-off. En serie på sex böcker varav en alltså är utgiven. Efter att ha läst den här ser jag definitivt fram emot att läsa resten. Jag hade haft boken fast på huvudet ännu längre efter att jag läst ut den, om det inte var för Divergent, som liksom fick mig att glömma känslan jag fick av att läsa den här. Jag kan åtminstone säga att jag hade svårt att börja på Divergent (innan jag öppnat den alltså), eftersom jag var rädd för att släppa den här. Så mycket gillade, eller till och med älskade, jag den i alla fall. 

Man får lov att träffa gamla karaktärer, följa ännu en story i VA:s värld, och jag är ganska säker på att jag älskade det. Sydney var inte en alltför dålig berättare direkt, och jag gillade henne rätt hyfsat faktiskt. Höjdpunkten var dock förstås Adrian, som nu fick skina mer än tidigare. Jag kan erkänna att min kärlek för Mead har bleknat det senaste året, men den här boken påminde mig om hur mycket man faktiskt kan dras in  av hennes sätt att skriva. Rekommenderas definitivt.

Välkommen hem av Johanna Lindbäck

Min tredje svenska ungdomsbok hittills, och min första av Johanna Lindbäck. Jag kan direkt säga att jag vill läsa fler av hennes verk. En sann feel-good-berättelse är väl det första jag kommer att tänka på. Innehåller tilltalande karaktärer, en realistisk storyline som man dras in i etc. Har egentligen inte mycket att säga, men jag tyckte om den mycket i alla fall.

The Tribe: A New World av A.J Penn

The Tribe (TV-serie) var min stora kärlek och obsession när jag var någorlunda yngre. Även om jag nu ser brister och dylikt, kan jag inte hjälpa att älska den i stort sett lika mycket som då. Den slutade ganska abrupt efter sin femte säsong och lades ner istället för att producera ännu en säsong. Ända sedan jag såg klart på serien för första gången för ungefär, jag vet inte, fem år sedan(?), har jag väntat på denna berättelse, undrat över om den någonsin skulle komma, och nu finns den, i bokformat. Det känns nästan surrealistiskt på något sätt att hålla den i händerna. Sådan nostalgi och sentimentalitet som sköljer över en alltså. Ja, det är nästan obeskrivligt.

Karaktärerna är för det mesta desamma, handlingen känns typiskt Tribe, om man säger så. Jag kände mig för det mesta nöjd med skildringen. Inte särskilt fast-paced egentligen, men snabb nog. Den var inte skriven på ett särskilt beroendeframkallande sätt, men behovet av att veta vad som skulle hända efter alla dessa år drev mig till att ta mig igenom den rätt snabbt. Jag störde mig dock på bristen av redigering som är alltför uppenbar. Några grammatiska fel, frånvaro av skiljetecken när de behövdes, och den förbjudna närvaron av för många utropstecken. I freaking dialog. Ofta var det antingen "!!", eller "!!!", inte ofta nog för att det skulle gå en på nerverna totalt, men ofta nog för att man skulle stöna inombords i frustration. På något sätt översåg jag det dock, och i slutet kände jag mig tillfredsställd. Jag hade ju trots allt fått veta, och det om något tillfredsställde den där längtan som funnits inom mig de senaste fem åren.

onsdag 28 december 2011

Avid reader once more

Det här med att läsa misstänker jag ha ifrågasatts av mitt undermedvetna på sistone. När jag tänker tillbaka på de närmaste månaderna blir jag nästan förvånad över hur lite jag läst, och hur lite jag ens har känt för det. Visst har jag läst åtminstone lite för att hålla det hela igång, men av vilken anledning? Gammal vana, eller för att jag verkligen velat och känt behovet av det? Jag vet inte. En nästan total svacka har jag varit i, i alla fall. Böckerna har inte tilldragit mig, och endast ett fåtal har ens lockat det minsta överhuvudtaget. Visst har jag uppmanat mig själv att läsa mer, uppdatera bloggen mer, men mest har det känts halvhjärtat. Det låg väl ingen spänning i det hela längre. Förutsägbart kanske.

Behöver seriöst en till. Nu.
Jag vet fan inte hur. Allt jag vet nu är att jag kommit över det och att jag är tillbaka i avid reader mode, och jag känner mig så jävla lättad, glad, överlycklig och tacksam. Mot vad vet jag inte. Julen? Nya böcker att öppna och stirra på med glittrande ögon? Inte riktigt. Hände nog lite innan det, fast det har otvivelaktigt med det att göra. Det måste ha varit något allvarligt fel med mig för att jag inte skulle se magin bakom orden som jag alltid kunnat se innan. Magin i att öppna en bok för första gången, läsa en massa sidor, döma den, inte döma den. Dra slutsatser. Svepas med, inte svepas med. Hänföras. Roas av uselheten. Allting. Bara det har med orden och berättelserna att göra.

När jag nu legat i sängen uppslukad av böcker de senaste dagarna kan jag ju förstås inte hjälpa att se skillnad. Hur kunde jag tro att jag faktiskt inte lagt läsprioriteten åt sidan, när jag faktiskt måste ha gjort det? Jag tror faktiskt jag skiter i svaret, och bara är tacksam för att den perioden är över, att den håller sig borta en lång, lång tid till. Det kommer trots allt ett nytt år snart, och jag tänker inte gå miste av känslan jag inte kände fullt ut detta år. Känslan av magi.

tisdag 27 december 2011

Divergent av Veronica Roth

Divergent av Veronica Roth
Antal sidor: 489
Förlag: Katherine Tegen Books
Release: Maj 2011

In Beatrice Prior's dystopian Chicago, society is divided into five factions, each dedicated to the cultivation of a particular virtue--Candor (the honest), Abnegation (the selfless), Dauntless (the brave), Amity (the peaceful) and Erudite (the intelligent). On an appointed day of every year, all sixteen-year-olds must select the faction to which the will devote the rest of their lives. For Beatrice, the decision is between staying with her family and being who she really is--she can't have both. So she makes a choice that surprises everyone, including herself.


During the highly competitive initiation that follows, Beatrice renames herself Tris and struggles to determine who her friends really are—and where, exactly, a romance with a sometimes fascinating, sometimes infuriating boy fits into the life she's chosen. But Tris also has a secret, one she's kept hidden from everyone because she's been warned it can mean death. And as she discovers a growing conflict that threatens to unravel her seemingly perfect society, she also learns that her secret might help her save those she loves… or it might destroy her.
Synopsis från Goodreads.

Ni vet hur man ibland (eller sällan) stöter på böcker som greppar tag om en, vägrar släppa en, och gör så att så fort man är klar med den får man känslan av att man inte vågar läsa någon annan bok, för den kommer inte leva upp mot det man just upplevt? Well, det hände just mig, och boken var Divergent av Veronica Roth.

Under hela läsningen var boken som fastklistrad i mina händer, och när den alltför snabbt var slut, kände jag något jag inte ens är säker på att jag kan förklara. Tomhet över att den var över. Glädje över att jag läst något så bra. Beundran för författaren och världen hon skapat. Och förstås längtan efter att få läsa den om och om igen. Samtidigt är sistnämnda känsla motsägande och svår att hantera, eftersom jag ärligt talat inte vågar göra det än. Tänk så tröttnar jag på historien? Det här är otvivelaktigt den sorts bok som stannar kvar hos en långt efter att man slutligen lyckas andas igen efter att ha varit andlös. Jag tror ärligt talat att det var den bästa boken jag läste under hela året.

Jag älskar karaktärerna. Jag älskar Tris, och jag älskar att få se henne transformeras till den hon är, och samtidigt alltid har varit. Jag älskar Four, och jag älskar alla andra älskvärda karaktärer. De avskyvärda avskyr jag som om de vore riktiga människor, så jag är definitivt i förundran av Roth som lyckats göra detta mot mig. Alltigenom boken hade jag alla möjliga sorters tankar, men mest följde jag med i turen, som nämnvärt blev en berg-och dalbana av andlöshet desto närmre slutet man kom. Vad som förvånade mig var att jag var så fördjupad i karaktärernas känslor och dylikt. Vanligtvis brukar detta inte hända mig, men det är bara något med den här boken som får fram det ur mig. Det är minst sagt häpnadsväckande.

Varje gång jag lyckades lista ut och förutse något långt innan det avslöjades, fick jag känna något slags triumf och glädje, istället för att tänka "Men nähä, hur uppenbart var inte det?" Jag liksom anknöt mig till boken på en så djup nivå att jag som sagt kände sådan triumf. Och visst, man kan säga att det bara är en bok, men kom igen, jag är en läsare. Man ska väl vara galen? Galet förälskad i orden, alltså.

Något mer jag älskade, som någon som verkligen är intresserad av dystopi (så länge den görs rätt), var förstås världen. Den annalkande revolten och konspirationen, såväl som samhällets struktur. Psykologin i det hela, ifrågasättandet av människors personlighet och integritet. Personlighetens konsistens och det faktum att regimen verkar vänta sig så lite av människor, att alla enkelt kan delas upp i fem kategorier och att de sedan kan generaliseras, och ja, shall I go on? Visserligen var det kanske inte det mest trovärdiga av scenarion, men på något sätt fungerade det. Förutom det, funderade jag ofta på det här med factions, tänkte på mig själv i liknande situationer. Funderade allvarligt på vad jag själv skulle välja, vad som skulle passa mig bäst, eller utmana mitt sinne mest, hur jag skulle agera i vissa av Tris situationer etc.

Brister. Brister, brister, brister. Är det konstigt att jag inte kan komma på en enda sak att skriva när jag kommer till den här punkten? För ärligt talat, det kan jag inte. Jag är säker på att de finns, men just nu är  jag alltför förblindad och förälskad av den här boken för att hitta några.


fredag 16 december 2011

Official Hunger Games poster


Är den inte bara ... ja, jag vet inte. Det enda jag vet är att jag älskar den och att jag älskar The Hunger Games ändlöst, och att den 23:e mars inte kan komma fort nog.

fredag 9 december 2011

Daughter of Smoke and Bone av Laini Taylor

Daughter of Smoke and Bone av Laini Taylor
Antal sidor: 418
Förlag: Little Brown & Company
Release: September 2011

Around the world, black handprints are appearing on doorways, scorched there by winged strangers who have crept through a slit in the sky.

In a dark and dusty shop, a devil's supply of human teeth grown dangerously low.

And in the tangled lanes of Prague, a young art student is about to be caught up in a brutal otherwordly war.


Meet Karou. She fills her sketchbooks with monsters that may or may not be real; she's prone to disappearing on mysterious "errands"; she speaks many languages--not all of them human; and her bright blue hair actually grows out of her head that color. Who is she? That is the question that haunts her, and she's about to find out. 


When one of the strangers--beautiful, haunted Akiva--fixes his fire-colored eyes on her in an alley in Marrakesh, the result is blood and starlight, secrets unveiled, and a star-crossed love whose roots drink deep of a violent past. But will Karou live to regret learning the truth about herself?

Synopsis från Goodreads.

Jag har varit under en lässvacka som sträckt sig över flera månader. Jag har velat ta tillbaka mina läsvanor, men har inte ens orkat försöka. Jag har en massa olästa, men påbörjade böcker i min bokhylla som inte lockar alls. Om något ska läsas, måste det konstigt nog vara helt nytt, för tydligen tappar en bok mitt intresse om den stått och dammat på en hylla. Vad behövde jag då? Jo, en ny bok som jag kunde ha förväntningar på. Jag brukar lova mig själv att inte ha förväntningar, men i vissa fall måste de tillåtas, även om det kanske inte slutar väl. Jag bara behöver något som triggar mig till att läsa något. I detta fall var det Daughter of Smoke and Bone av Laini Taylor.

Jag hade nästintill ingen aning om vad boken handlade om. Jag bara visste att jag ville ha den eftersom den fått många recensioner som har gjort den oemotståndlig. Jag beställde den, och den levererades oväntat fort för att vara en amerikansk upplaga. Jag blev faktiskt exalterad när jag så paketet. Om en bok nu kunde ha den effekten på mig innan jag ens visste något om den, måste den ju ändå vara bra. Jag hade inte fel.

Jag har en vana att alltid ta reda på för mycket om en viss bok. Ofta vet jag om vissa spoilers och dylikt. Jag  öppnade boken utan någon sådan kunskap överhuvudtaget. Detta visade sig vara en otrolig upplevelse. Jag brukar kunna imponeras av böcker även om jag vet om saker eller inte. Jag brukar anse att det handlar om att författaren ska kunna skriva bra, inte om hur den kan överraska en. För jodå, visst var det en upplevelse att inte jämt veta vad som kommer hända, utan istället kunna gissa sig fram och sedan bli glad när författaren lyckas dra in en. Det är just vad Laini Taylor har gjort.

Taylor har skapat en värld som jag inte kan motstå att investera mig i. Mytologin och världen är bara otroliga. Prosan är normal och har precis rätt effekt. Karaktärerna och deras dynamik fungerar riktigt bra och kändes för det mesta verkliga. Jag var helt enkelt fast, och det ända från att jag läste den första meningen. Jag gillade de flesta relationerna som skildrades i historien. Folk som man bara måste avsky är ändå lätta att beundra, för att de skildrats så bra och verkligt.

Jag kan dock tyvärr inte säga att boken var otrolig på alla punkter. Kärlekshistorien var vad som inte köptes fullkomligt av mig. Jag förstår meningen med att det ska kännas så hastigt, för det förklaras mycket väl och man kan uppleva den där "aha"-känslan. Det kändes fortfarande ganska framtvingat dock. Om kärleken hade fått lite mer tid att utvecklas och finslipas hade jag kanske uppskattat den mer, men som det är nu är jag liksom tveksam. Lyckligtvis är det inte en ensamstående bok, så jag tvivlar inte på att jag kommer älska berättelsen ännu mer när jag väl får läsa uppföljaren.

måndag 14 november 2011

The Hunger Games Trailer



Det enda jag kan säga är att jag är mållös.

lördag 29 oktober 2011

Ulrike och kriget av Vibeke Olsson


Ulrike och kriget är skriven av Vibeke Olsson och gavs ut 1975. Boken handlar alltså om Ulrike, som endast är tolv år i bokens början och bor i München. Under sin uppväxt har hon blivit utsatt för nationalsocialisternas propaganda, och tror nu blint på Führern som säger att det han gör är det bästa för Tyskland och att de onekligen kommer vinna kriget som just brutit ut.

Man får följa Ulrikes liv från tolv år till arton, och under hela den tiden utvecklas hon. Hon är mestadels väldigt naiv när det gäller världen omkring henne, troligen på grund av den hjärntvättning hon genomgått omedvetet. Ulrike anmäler till exempel frivilligt de som har egna åsikter och går emot Führern. Först kanske man har svårt att sympatisera med Ulrike, och finner ofta sig själv med att vilja dunka huvudet i bordet åt naiviteten. Man lär sig dock att känna för henne, såväl som avsky världen runtom henne. Som person är hon ganska säker gällande sitt uppträdande. Däremot skiner osäkerheten igenom när hon bland annat ser på sig själv. Samtidigt som hon har behövt växa upp, är hon ändå fortfarande en typisk tonåring. Detta är mänsklighet om något.

Personerna i hennes närhet är främst hennes familj, exklusive hennes pappa, som är frånvarande under den mesta av tiden eftersom han är ute i kriget. Nämnda person är en bitter man med temperament, medan hans fru i kontrast är väldigt mild. Hon är alltid snäll mot Ulrike, och är en god människa. Hon fruktar kriget, vilket är något Ulrike skäms över. I bokens början föder modern en ny son (desförinnan hade de två), ett så kallat krigsbarn. Ulrike är det äldsta barnet i familjen. Därför får hon ta en hel del ansvar, och får i och med kriget växa upp mycket fortare än i vanliga fall.

Detta är en historisk roman som skildrar krig och spekulerar över ett perspektiv som kanske inte utforskats så mycket tidigare. Mycket har skrivits om förintelsens offer, men efter att ha läst denna bok inser jag att det fanns ännu en sorts offer, nämligen den unga tyska befolkningen. På sätt och vis tas deras fria vilja ifrån dem. De får inte tänka vad de vill, utan får inpräntat i hjärnan exakt vad de ska tänka: judar och dylikt är hemska, och det Führern säger är vad som gäller. De får endast inbillningen av fri vilja och tänkande.

Författaren är inte rädd för att visa sanningen. Det är subtilt, gömt bland Ulrikes egna ord. Berättarrösten är begränsad till Ulrikes tillbakablickar och tankar, men ändå sägs så mycket mer än det Ulrike faktiskt tänker på.

Detta är en minst sagt intressant bok med ett trovärdigt händelseförlopp – inte bara för att det är historiskt korrekt. Språket hanteras väl med berättarrösten. Stundvis är det detaljrikt och ganska trivialt, och stundvis är det väldigt kortfattat. Även om inte karaktärerna beskrivs särskilt utförligt eller utforskas så mycket av protagonisten, syns de som personer mycket väl genom sina handlingar. Ulrike har många tankar genom bokens gång. Inte mycket sägs om miljön, men detta finner jag trovärdigt, och det ger liksom någonting till handlingen. Berättaren är en tonårig flicka, som måste prioritera, ta ansvar; att tänka på ytliga och obetydliga saker har hon inte tid med. Hon bor i en stad, som många andra människor.

Boken är som sagt ganska kortfattad, och det gör att den blir mer lättläst. Ulrike har ett språk man kan hänga med i. Tidsmässigt tror jag att det stämmer ganska bra också. Själv levde jag inte på 30- eller 40-talet, och jag har inte heller läst mycket litteratur från just den tiden, men det känns faktiskt trovärdigt, även om boken inte ens är skriven på språket som karaktärerna själva talar.

Huvudtemat är krig, och även mod. Jag tror att författaren ämnade att utforska historien, men samtidigt även mänskligheten. Varför gick kriget så långt som det gick, och varför var folket villigt att delta?

Eftersom boken är kort och språket är enkelt, läser man ut den väldigt snabbt. Dessa är dock inte de enda anledningarna. Medan boken kanske inte är så gripande att man verkligen inte kan släppa den, är den fortfarande intressant, och när man når slutet på sidan vill man faktiskt gärna fortsätta och vända blad.

Man kan relatera till boken, eftersom Ulrike, trots allt, i grund och botten faktiskt är en vanlig tonåring som går igenom samma tvivel som de flesta andra tonåringar.

Slutet var inte oväntat, eftersom jag faktiskt tagit med mig något från historialektionerna. Tyskarnas nederlag kom lite som ett tyst slag för läsaren. Det händer så snabbt, och samtidigt lite långsamt på det där spända, utdragna sättet. Boken var kort, och man hade inte tillbringat så där jättemycket tid med Ulrike, så jag kunde inte sympatisera fullt ut, men författaren lyckades faktiskt ändå frambringa några känslor hos mig. Sympati, sorg, och en viss sorts glädje av att det var över. Lidandet skulle kanske fortsätta, men Hitler fanns inte mer, och man var på väg någonstans, även om det självklart inte var så tydligt för Ulrike själv.



Det här är ingen bok man läser endast för nöjes skull. Då har man valt fel bok. Den ger inga glada känslor, ingen upprymdhet eller kärlek för världen. Vad den dock ger är insikt, vilket är något jag uppskattar.



onsdag 5 oktober 2011

Lola and the Boy Next Door av Stephanie Perkins

Lola and the Boy Next Door av Stephanie Perkins
Antal sidor: 338
Förlag: Dutton
Release: Oktober 2011

Budding designer Lola Nolan doesn't believe in fashion ... she believes in costume. The more expressive the outfit -- more sparkly, more fun, more wild -- the better. But even though Lola's style is outrageous, she's a devoted daughter and friend with some big plans for the future. And everything is pretty perfect (right down to her hot rocker boyfriend) until the dreaded Bell twins, Calliope and Cricket, return to the neighborhood.

When Cricket -- a gifted inventor -- steps out from his twin sister's shadow and back into Lola's life, she must finally reconcile a lifetime of feelings for the boy next door.
Synopsis från Goodreads.

Jag har längtat efter denna bok enda sedan jag läste författarens debutroman, Anna and the French Kiss. Väntat, längtat undrat. Kommer den leva upp till mina höga förväntningar? Är Lola lika underbar som Anna? Är Cricket lika swoon-worthy som St. Clair? På sina egna sätt: ja, ja. Ja!

Ja, Perkins har gjort det än en gång. Jag var inte helt säker på vare sig jag skulle uppskatta Lola lika mycket som Anna. Det var liksom något särskilt med karaktären Anna, särskilt som protagonist. Lola, upptäckte jag, är dock minst lika intressant. Jag gillar verkligen Lola. Hon är en bra huvudkaraktär och hennes röst drog verkligen in mig i historien. Jag kunde känna känslorna inom sidorna. Perkins har definitivt inte misslyckats där.

Cricket då? Jag kan inte förneka att man blev förtjust i honom från första ögonkastet. Han har liksom sitt sätt, är awkward och rent allmänt schysst. Jag vet inte om jag någonsin läst någon mer verklig skildring av ett kärleksintresse. Alltid ska de vara för perfekta, men Cricket? Han är liksom the Boy Next Door, vilket jag älskar.

Hela ensemblen av karaktärer var som väntat älskvärd i det sätt de alltid lyckas vara så verklighetstrogna och älskvärda. Perkins finner liksom något visst sätt att få en att uppskatta alla karaktärer. Även om de skulle vara irriterande personer, är de inte irriterande karaktärer. Detta är något man stöter på frekvent, men med Perkins uppskattar man som sagt verkligen alla karaktärer.

Om ni aldrig har läst något av Stephanie Perkins föreslårjag att ni gör det omedelbart.

Nytt tillskott i bokhyllan (17)

Skulle egentligen uppdatera med detta inlägg igår, men - kanske inte helt oförståeligt - jag var för uppslukad av själva boken. I detta fall är det Lola and the Boy Next Door av Stephanie Perkins. Har redan läst ut den, och kan meddela att den uppnådde mina förväntningar. Recension kommer förhoppningsvis senare idag.

onsdag 21 september 2011

Sleep and insanity

"Weren't we all crazy in our sleep? What was sleep, after all, but the process by which we dumped our insanity into a dark subconscious pit and came out on the other side ready to eat cereal instead of our neighbor's children?"

- Dexter Morgan, Darkly Dreaming Dexter av Jeff Lindsay

måndag 19 september 2011

Bokenkät

Hittade dessa frågor på Bara en sida till.

1. Hur många procent av dina böcker skaffar du genom biblioteket och hur många på annat sätt?
Jag skulle vilja säga att jag utnyttjar biblioteket flitigt, men så är inte fallet. De böcker jag läser (med undantag för böcker i skolans läroplan) har jag köpt själv, och så har det nog varit i några år nu. Har inte hunnit (*host* vågat) kolla in skolans bibliotek riktigt än, men det kanske händer att jag gör någon gång. Så jag antar att jag skulle säga 99,8 procent.

2. Vilken karaktär skulle du vilja vara och varför?
Vill egentligen inte vilja vara någon annan, även om vissa karaktärer kan vara beundransvärda. Jag gillar liksom att dra erfarenheter och så från litteratur, men jag vill samtidigt alltid vara jag i mitt liv, om det låter vettigt. Om jag dock skulle vara tvungen, så måste jag nog säga Anna från Anna and the French Kiss. Hon är rolig, lättsam, och sympatisk (och sedan finns ju den där St. Clair med...).

3. Vilken är din favoritbok från barndomen?
Och det ska jag kunna svara på? Om jag då tänker efter så är det enda som poppar upp i huvudet Laura Trenter. Är dock inte säker på vilken ålder jag associerar det med. Om jag läste hennes böcker på lågstadiet vet jag liksom inte, men jag tror det. Senare fann jag dock kärleken, och det var Harry Potter.

4. Vilken är din favoritbok?
The Hunger Games, så det så (vet inte varför jag skrev det där sistnämnda).

5. Vilken bokserie har du flest böcker ur?
Harry Potter, hands down. Och om man räknar exemplar, blir det dubbelt, eftersom jag har dem på både engelska och svenska.

6: Köper du begagnade böcker?
Faktiskt inte, nej.

7. Vilken är din favorit/den "snyggaste"" kille eller tjej i en bok?
Hade kanske för ett tag sedan skrivit Jace Wayland, men finner honom numera mest gnällig och irriterande (flämt), så det får bli Peeta Mellark.

8. Vilket är ditt favoritomslag?
Kommer inte på något annat än Hush, Hush av Becca Fitzpatrick.

9. Vad för slags omslag är din favorit?
Den sorten som helt enkelt passar. Hur det än ser ut, måste det i vilket fall som helst passa berättelsen. Så länge det stämmer, är jag nöjd. Sedan får det ju gärna se rent vettigt ut...

10. Vilken var den första boken du läste?
Räknas de där böckerna man lärde sig läsa i...? Kommer dock ändå inte ihåg vad den hette, men det fanns typ tre olika svårighetsgrader, och så fanns det Olas bok, Elsas bok, och något mer. Jag kan dock ha fel.

11. Vilken är din favoritbok som blivit film?
Harry Potter-böckerna, och nu är ju The Hunger Games i processen att bli film så eh, ja.

12. När började du blogga om böcker?
28:e maj 2010.

13. Vilken är den bästa platsen att läsa på?
Sängen, utan tvekan.

14. Har du skrivit egen fanfiction för en bok?
Nej, men jag kan inte heller säga att jag aldrig gett mig på fanfiction. För flera år sedan gjorde jag några försök till fanfiction om min dåvarande favoritserie på TV The Tribe.

15. Om du endast fick läsa 3 böcker under resten av ditt liv, vilka hade det varit?
Svårt, men jag säger nog Anna and the French Kiss, The Hunger Games och Harry Potter and the Deathly Hallows.

16. Vilken är den längsta bok du läst?
Harry Potter and the Order of the Phoenix.

17. Om du skulle skriva en bok, vad skulle den heta och varför?
Har faktiskt skrivit ungefär en halv bok, vid namn Blodsband. Har dock gett upp denna ganska nyligen. Har dock en idé inför kommande NaNoWriMo, med Instruments of Vengeance som arbetsnamn (heter det så?). Anledning orkar jag inte gå in på, för då skulle detta förvandlas till svammel.

18. Hur många böcker läste du förra månaden?
Två, tydligen.

19. Vilken är den senaste bok du läste?
Go Ask Alice av Beatrice Sparks.

20. Fantiserar du om dig själv i de böcker du läser?
Nej. Jag tillhör i den här världen, och endast i fantasier från nämnda värld.

21. Vilken är din favoritbokaffär?
Eftersom jag till mestadels endast använder mig av CDON, måste jag nog skriva just det. Hyfsat rimliga priser, och helt okej frakt av varor (åtminstone för mig).

22. Inbunden eller pocket?
I en idealvärld där man skulle få alla böcker gratis? Definitivt inbunden. De håller bra, och ser fina ut rent allmänt, men pocket är bra om man inte vill slösa för mycket pengar.

23. Har du mer än en kopia av någon bok?
Kopia som i olika upplagor, eller kopia som i exakt kopia? För det sistnämnda har jag inte, men däremot det förstnämnda har jag några, som t ex. Harry Potter-böckerna, som jag har på olika språk, och två Vampire Academy-böcker som jag ersatt med amerikanska utgåvor istället för brittiska. Detsamma gäller The Vampire Diaries.

24. Skulle du hellre läsa om vampyrer eller varulvar?
Vampyrer, måste jag nog säga. Jag finner dem helt enkelt mer intressanta. Såvida de nu inte glittrar förstås...

25. Äger du mer än 150 böcker?
Jag tror det, ja.

fredag 9 september 2011

torsdag 25 augusti 2011

The Initiation and The Captive Part 1 av L.J Smith

The Initiation and The Captive Part 1 av L.J Smith
Antal sidor: 396
Förlag: HarperTeen
Release: Augusti 2008 (först 1992)
Serie: The Secret Circle #1-1,5

The circle's power has lured her home.

Forced to move from sunny California to gloomy New England, Cassie longs for her old life. Even so, she feels a strange kinship to a terrifying group of teens who seem to rule her school. Initiated into the coven of witches that's controlled New Salem for hundreds of years, she's drawn into the Secret Circle, a thrill that's both intoxicating and deadly. But when she falls for the mysterious and intriguing Adam, Cassie must choose whether to resist temptation or risk dark forces to get what she wants—even if it means that one wrong move could ultimately destroy her. 
Synopsis från Goodreads.

Denna volym innehåller alltså bok ett av serien, såväl som halva andra, vilket jag kan säga redan nu var rätt lågt av förlaget. Varför inte göra åtminstone som Simon & Schuster och inte dela på Smiths trilogier när de släpps på nytt?

Ovanstående var bara något jag behövde få skrivet. Låt oss nu fortsätta med recensionen. Vad tyckte jag då om L.J Smiths andra trilogi? Jo, den var väl mer eller mindre kass, ärligt talat. Jag minns vagt att jag brukade tycka om The Vampire Diaries väldigt mycket, men det var visserligen närmare två år sedan. Dark Visions är hyfsat bra, och Night World är faktiskt riktigt bra. Men den här? Nej, jag tycker inte om den här boken alls.

Uppenbarligen ska Cassie framstå som en ganska ömtålig karaktär som med berättelsens gång växer till sig och bli en riktigt beundransvärd hjältinna. Detta köper jag dock inte inte. Jag fann henne alldeles för irrationell och orelaterbar hela tiden, och inte hjälpte Smiths cheesiga språk till signatur. Hela Cassies så kallade kärlek vid första ögonkastet till Adam (som förstås hyser samma känslor) gick mig bara på nerverna. Smiths tjat om själsfränder i Night World gick jag väl med på någorlunda, men jag såg bara inte någon som helst connection mellan dessa två karaktärer. Tvåsidig "obsessive love" är vad jag kallar det, trots "the silver cord" som band samman dem. Tillåt mig att skratta.

Det var alltså mitt största problem med historien, och allt annat man kan peka ut verkar obetydligt jämförelsevis. Den enda höjdpunkten måste ha varit Faye, som faktiskt, på sitt egna vis, är den enda som verkar tänka rationellt och logiskt. Den själva magiska grejen hade jag gärna läst mer om, den hade potential, men den fick stå i bakgrunden istället och ge plats åt kärleksdramat (nämnde jag att det var en triangel, eftersom denna Adam dejtar Cassies nya BFF, sedan flera år tillbaka? Inte?).

Ändå lyckades jag ta mig igenom sidorna, så helt värdelös kan den alltså inte riktigt ha varit. Det kändes bara hela tiden som om jag himlade med ögonen lite väl mycket. Kanske räknas det som lite lättsam läsning som inte behöver tas på alltför stort allvar. Jag fick i alla fall känslan av att jag var för gammal på något sätt, även om huvudkaraktären var äldre än jag. Det här måste nog vara första gången jag faktiskt vill att TV-serien baserad på böcker ska skilja från dem.


onsdag 17 augusti 2011

Det där vill jag läsa (4)

Darkly Dreaming Dexter av Jeff Lindsay

Meet Dexter Morgan, a polite wolf in sheep's clothing. He's handsome and charming, but something in his past has made him abide by a different set of rules. He's a serial killer whose one golden rule makes him immensely likeable: he only kills bad people. And his job as a blood splatter expert for the Miami police department puts him in the perfect position to identify his victims. But when a series of brutal murders bearing a striking similarity to his own style start turning up, Dexter is caught between being flattered and being frightened -- of himself or some other fiend.

måndag 1 augusti 2011

Hm, ja, äh, mm-hm

Vet ni vad? Jag har faktiskt en ursäkt för att inte blogga. Det är nämligen så att vår router strular, och jag har alltså inget internet på min dator. Mycket tid till just internet får jag alltså inte, då min lillebror ockuperar familjedatorn 24/7. Visserligen är inte detta någon ursäkt för att låta bli att skriva recensioner, eftersom gamla trofasta Word förstås inte kräver något internet, men ändååååååååå.

Ehm, ja, detta skrivet av en ganska pigg Sara som måste upp "tidigt" kommande dag--denna dag innehållande mer icke-internet-havande.

On a sidenote: läser förresten om Harry Potter, och förundras över att jag glömt hur otrolig serien faktiskt är. Favorit ju, i topp med The Hunger Games.

fredag 15 juli 2011

Första kapitlet av Bloodlines, nu tillgängligt

Rubriken säger nog det mesta. Det första kapitlet av Bloodlines (Richelle Mead), finns nu tillgängligt online på följande länk.

fredag 8 juli 2011

Omslag för The Golden Lily revealed


The Golden Lily är uppföljaren till Bloodlines av Richelle Mead, båda delar av en spin-off-serie till Vampire Academy, och nu har Mead avslöjat omslaget på sin blogg.

onsdag 6 juli 2011

Nya inköp


Buffy the Vampire Slayer: The Long Way Home av Joss Whedon & Georges Jeanty

Cirkeln av Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren

tisdag 5 juli 2011

Ny header, once again

Kände att jag haft föregående header ett bra tag, så jag började jobba på en ny. Helnöjd är jag väl inte, men ny känns den i alla fall. Vad tycker ni?

måndag 27 juni 2011

Cover reveal för Hallowed av Cynthia Hand

Idag lade Cynthia Hand upp omslaget till uppföljaren av Unearthly på sin blogg (efter att det läckt ut på diverse sidor). Boken heter Hallowed, och kommer ut någon gång under 2012.

tisdag 21 juni 2011

Crusade av Nancy Holder & Debbie Viguié

Crusade av Nancy Holder & Debbie Viguié
Antal sidor: 470
Förlag: Simon Pulse
Release: September 2010
Serie: Crusade #1

For the past two years, Jenn has lived and trained at Spain’s Sacred Heart Academy Against the Cursed Ones. She is among the few who have pledged to defend humanity or die trying. But the vampires are gaining power, and the battle has only just begun.

Forced to return home after death takes a member of her family, Jenn discovers that San Francisco is now a vampire strong-hold. As a lone hunter apart from her team, Jenn is isolated — and at risk. She craves the company of her fighting partner, Antonio: his protection, his reassurance, his touch. But a relationship with Antonio comes with its own dangers, and the more they share of themselves, the more Jenn stands to lose.

Then Jenn is betrayed by one who was once bound to protect her, causing her to doubt all she had held as true. To survive, Jenn must find the courage to trust herself — and her heart.
Synopsis från Goodreads.

Crusade är en actionfylld story, kan man börja med att säga. Bokstavligen. Redan på den första sidan sveps man genast in i en spännande strid, och det görs klart att detta är en bok som kommer hålla uppe just denna action.

Till skillnad mot vad man nu har vant sig vid, är vampyrerna här de gamla klassikerna, vilket är något jag faktiskt uppskattar. Vem gillar inte lite Buffy-style dusting? Nämnda show är tydligt en stor inspiration på den här boken, främst för att Holder har skrivit en hel del Buffy-romaner. Genom hela berättelsen upplever man en viss Buffy-känsla, vilket nästan är lite sorgligt, för den håller sig inte uppe på Buffy-nivå. Detta är dock något jag översåg.

Ännu något som påminde om Buffy, var relationen mellan de två huvudkaraktärerna: Jenn och Antonio, några som påminner läskigt mycket om Bangel, men jag måste ärligt talat säga att jag föredrar Bangel - vilket säger något, för jag avskyr det paret tillsammans. Så, irriterande huvudkaraktärer, som åtminstone är irriterande tillsammans, men i detta fallet är irriterande i vilket fall som helst? Check.

Något mer jag störde mig på var hur författarna hanterade de olika nationaliteterna, och karaktärerna som representerade samtliga nationaliteter. De mesta karaktärerna var från någon annanstans än USA, och jag måste säga att författarna inte hanterade detta så bra. Något jag inte fann verkligt var karaktärernas språk, och hur de alla verkade ha perfekt engelska, med stor vokabulär, samtidigt som de inte ens kunde säga vanliga saker som "ja", "nej", och dylikt på engelska. Att någon enstaka karaktär skulle göra det här, hade kanske varit okej, som en attribut liksom, men att de alla var så? Overkligt. Det gav det hela en känsla av att författarna ville skryta om att "hey, vi kollade upp hur man säger 'tack' på danska". Jag gillade det inte. Apropå språk, och danska, undrar jag även hur de lyckades få en karaktär att säga "hold kaeft", och sedan berätta för sin läsare att det var den danska motsvarigheten till "holy shit". Om detta var avsiktligt eller inte vet jag fortfarande inte, men det får i vilket fall som helst författarna att verka ignoranta. Just sayin'.

Detta var dock inte vad hela boken bestod av, tack och lov, utan den hade även en viss lockelse. Den var hyfsat lätt att komma igenom, och all action fann jag spännande. Vampyrerna var ganska fängslande, och resten av mytologin uppskattade jag faktiskt. Det var ganska trevligt att se saker från olika karaktärers synpunkter. En högpunkt faktiskt.

Världen de byggt upp var faktiskt ganska bra gjord, så kudos. Allt som allt var det ingen bok jag älskade, men ett hyfsat bra tidsfördriv.


söndag 29 maj 2011

Happy belated birthday!

Vet att jag varit en aning AWOL på bloggen den "senaste tiden", så frånvarande att jag inte ens tänkte på att gratulera bloggen på ettårsdagen, som var föregående dag.

Så, grattis Underbart Bokberoende!

tisdag 17 maj 2011

Kvinnor på ett tåg av Anita Nair

Kvinnor på ett tåg av Anita Nair
Antal sidor: 397
Förlag: En bok för alla
Release: November 2007 (först 2001)
Originaltitel: Ladies Coupé

Kvinnor på ett tåg, som först kom ut år 2001 under titeln Ladies Coupé, handlar om Akhila som är en fyrtiofemårig, ogift indisk kvinna som över en natt ska resa på ett tåg, i en kupé för endast kvinnor. Hon har alltid undrat om hon gjort rätt val, och om en kvinna kan vara fulländad utan en man. Hon tar nu tillfället i akt och söker svar hos sina medresenärer, som var och en delar med sig av sin livshistoria.

Alla kvinnorna är mycket olika, och på ett sätt representerar de alla olika sidor av äktenskapet. De har alla något att tillföra historien och dess betydelse. Nair väver in deras meningar i berättelsen med intygelse och trovärdighet. Akhila, huvudkaraktären, är som sagt ogift, och ända sedan hennes far dog har hon varit familjens försörjare, vilket gjort henne någorlunda stark och samtidigt självständig. Hon är ganska imponerande som person, på det sätt hon lever i det hinduiska samhället. Hon står liksom på sig, trots diverse dömande personer.

Författaren skildrar samhället kritiskt och ifrågasättande. Det är mansdominerat, och feminism är inte uppmuntrat, medan Nair faktiskt gör det. Nutida Indien känns ganska gammaldags för en svensk läsare som jag. Anita Nair gör så att man faktiskt fascineras lite av miljön, och man bli investerad i berättelsen såväl som händelseförloppet. Berättandet varierar. Kapitlen är få, men långt ifrån bristfälliga. Varje kapitel är på sätt och vis sin egen historia, i och med att medresenärerna var och en får ett eget kapitel. Vissa återberättanden är i första persons perspektiv, andra i tredje. När det däremot handlar om Akhilas tankar och tillbakablickar, är allt i tredje person. Karaktärerna och deras berättelser har alla djup och unikhet. De har verkligen sina egna röster som Nair lyckats skilja på.

Boken handlar en hel del om sexism men även feminism. Styrka är en viktig kvalitet som berättelsen innehar. Vardagsliv och djupa funderingar är i stort sett grundpelarna, och allt går vidare därifrån. Boken kan väcka allvarliga tankar, och även uppmuntran. Vad berättelsen leder till är mest insikt, och även självförtroende.

Innan jag läste boken hade jag definitivt inga skyhöga förväntningar, och inte heller så låga att de låg begravda under markens yta. Likgiltighet, är kanske ordet, och kanske var det lika bra det, för det ledde till att boken inte kändes alltför dålig eller så. Medan den visserligen inte är någon ny favoritbok, har den ändå en inverkan. Kanske inte fullkomligt oförglömlig, men något minnesvärd ändå. Jag klev in i berättelsen, sveptes sedan in i en intrikat men samtidigt simpel handling, och lämnades i ett slut som lika gärna hade kunnat vara en ny början.

måndag 2 maj 2011

Glashuset

Snubblade just över det svenska omslaget till Glass Houses (Glashuset) av Rachel Caine.


Glashuset är första boken i Rachel Caines Morganville Vampires-serie. Den ges i augusti ut av Styxx Fantasy. Min recension av boken kan hittas här.

söndag 24 april 2011

När man inte har någon inspiration...

Och så är påsklovet nästan över då. Har på sätt och vis lyckats åstadkomma en hel del, samtidigt som det i stort sett stått still på läsfronten, vilket betyder att uppdateringen har varit minst sagt icke-existerande. Det känns nästan som att jag har slut på saker att skriva om. 

Jag har alltid på den här bloggen varit typen som haft specifika kategorier. Aldrig skriver jag mer random inlägg. Detta har gjort bloggen ganska bristfällig, och det är jag inte alltför nöjd med. 

Jag vill skriva om mer saker, bara skriva, men jag har ärligt talat ingen aning om vad. Det blir liksom mest bara recensioner, och ett fåtal nyheter. Kanske slänger jag in ett citat då och då, men annars så, ja... Jag ska självklart försöka bli bättre, men jag vet inte hur bra det kommer lyckas direkt.

Hur finner ni inspiration när ni bloggar?

måndag 18 april 2011

Cover reveal för Soul Thief av Jana Oliver

Det amerikanska omslaget för Jana Olivers andra Demon Trappers-roman har nu avslöjats. Den amerikanska upplagan heter förövrigt Soul Thief.


I Storbrittaninen heter boken Forbidden, och omslaget till den har funnits ute lite längre än det förstnämnda.


torsdag 14 april 2011

Ny design

Har uppdaterat designen lite, och bland annat bytt bakgrund. Vad tycks?

onsdag 6 april 2011

City of Fallen Angels av Cassandra Clare

(Recensionen kan innehålla spoilers för de som inte läst de tidigare delarna i serien, City of Bones och City of Ashes och City of Glass.)

City of Fallen Angels av Cassandra Clare
Antal sidor: 424
Förlag: Margaret K. McElderry
Release: April 2011
Serie: The Mortal Instruments #4

City of Fallen Angels takes place two months after the events of City of Glass. In it, a mysterious someone’s killing the Shadowhunters who used to be in Valentine’s Circle and displaying their bodies around New York City in a manner designed to provoke hostility between Downworlders and Shadowhunters, leaving tensions running high in the city and disrupting Clary’s plan to lead as normal a life as she can — training to be a Shadowhunter, and pursuing her relationship with Jace. As Jace and Clary delve into the issue of the murdered Shadowhunters, they discover a mystery that has deeply personal consequences for them — consequences that may strengthen their relationship, or rip it apart forever. Meanwhile, internecine warfare among vampires is tearing the Downworld community apart, and only Simon — the Daylighter who everyone wants on their side — can decide the outcome; too bad he wants nothing to do with Downworld politics. Love, blood, betrayal and revenge: the stakes are higher than ever in City of Fallen Angels.
Synopsis från Goodreads.

Istället för att kasta mig över den här boken som jag först planerat, fann jag mig själv med att vara helt sansad och lugn när jag fick den här i brevlådan. Av någon anledning hade jag den där känslan av "Meh, no big deal", medan man mentalt rycker på axlarna. Kanske var det så att jag var helt förnöjd med slutet på City of Glass, och inte hade så där höga förväntningar. Jag inser nu att det här kanske var något bra, för City of Fallen Angels tog mig med storm, grep tag i mig, och lämnade mig andlös.

Återigen får man träffa de karaktärer man kommit till att älska det senaste halvåret och månaderna som jag känt dem, och de svek mig inte. Visserligen upplevde de den mesta karaktärsutvecklingen under föregående böcker, och i CoFA fick man se vart detta hade lett, where it went from there, så att säga, vilket var riktigt intressant. Visst, en viss befintlig kärlek tog an en något klyschig konflikt, men ändå var det en sådan där konflikt som får en at the edge of one's seat.

Jag måste dock säga att på efterhand ser jag boken i ett helt annat ljus. Det gäller inte bara denna bok, men hela serien, som har en viss känsla över sig. Dessa är böcker man njuter av i stunden. Tidigare har jag inte tänkt mycket på det, men med den här delen i serien kunde jag inte låta bli att märka att den var mer så än sina föregångare.  Hela storyn känns som en stor hög av återvunnet material som man redan sett alltför många gånger.


tisdag 5 april 2011

Yet another quote

"Hearts are breakable. And I think even when you heal, you're never what you were before."

— Isabelle Lightwood, City of Fallen Angels av Cassandra Clare

måndag 4 april 2011

Tillskott i bokhyllan (14)


Midnight av L.J Smith

City of Fallen Angels av Cassandra Clare
Förhandsbokade böcker med release på en tisdag har alltid en tendens att komma dagen innan, så yay :D

fredag 1 april 2011

Across the Universe av Beth Revis

Across the Universe av Beth Revis
Antal sidor: 398
Förlag: Razorbill
Release: Januari 2011
Serie: Across the Universe #1

A love out of time. A spaceship built of secrets and murder.
Seventeen-year-old Amy joins her parents as frozen cargo aboard the vast spaceship Godspeed and expects to awaken on a new planet, three hundred years in the future. Never could she have known that her frozen slumber would come to an end fifty years too soon and that she would be thrust into the brave new world of a spaceship that lives by its own rules.

Amy quickly realizes that her awakening was no mere computer malfunction. Someone-one of the few thousand inhabitants of the spaceship-tried to kill her. And if Amy doesn't do something soon, her parents will be next.

Now Amy must race to unlock Godspeed's hidden secrets. But out of her list of murder suspects, there's only one who matters: Elder, the future leader of the ship and the love she could never have seen coming.
Synopsis från Goodreads.

Wow. Den här boken är så frexing bra, att jag knappt kan fatta det. Jag såg väldigt mycket fram emot att äntligen, efter ett tag, kunna börja på en bok och märka att, hey, den här boken är väldigt beroendeframkallande. Det hade gått ett tag sedan jag läste en senast, så jag förväntade mig inte så mycket på senaste tiden, inte heller av den här boken, men när jag började läsa den var jag frexing förälskad, och boken var beroendeframkallande som in i frex (inte bara boken, men ordet frex, om det inte märks).

Romantiken är inte dess starkaste sida, och inte heller dess oförutsägbarhet, för en viss grej var otroligt förutsägbar för läsaren, men jag har full förståelse, och inser att karaktärerna hade just lagom mängd ignorans när det gällde just detta.

Aldrig tidigare har jag läst en bok utspelad i rymden, men nu har mina vyer definitivt vidgats. Inte bara utspelade den sig i ett rymdskepp, men även i ett någorlunda dystopiskt samhälle (and I love me some dystopian, I truly do). Eldest-konceptet, the pod people, kontroll över folket etc. Inte bara är boken fylld med några awesome plot devices, utan den tar även upp viktiga frågor, som t ex. rasism och liknande.

Jag minst sagt älskar den här boken, hur den är skriven, karaktärerna, känslan av hopp, såväl som hopplöshet, känslorna, allt. Till skillnad från vissa andra böcker inom dess genre, är det inte kärleken som greppar tag i en, vilket är uppfriskande. Jag har definitivt hittat mig en ny favoritbok.