torsdag 25 augusti 2011

The Initiation and The Captive Part 1 av L.J Smith

The Initiation and The Captive Part 1 av L.J Smith
Antal sidor: 396
Förlag: HarperTeen
Release: Augusti 2008 (först 1992)
Serie: The Secret Circle #1-1,5

The circle's power has lured her home.

Forced to move from sunny California to gloomy New England, Cassie longs for her old life. Even so, she feels a strange kinship to a terrifying group of teens who seem to rule her school. Initiated into the coven of witches that's controlled New Salem for hundreds of years, she's drawn into the Secret Circle, a thrill that's both intoxicating and deadly. But when she falls for the mysterious and intriguing Adam, Cassie must choose whether to resist temptation or risk dark forces to get what she wants—even if it means that one wrong move could ultimately destroy her. 
Synopsis från Goodreads.

Denna volym innehåller alltså bok ett av serien, såväl som halva andra, vilket jag kan säga redan nu var rätt lågt av förlaget. Varför inte göra åtminstone som Simon & Schuster och inte dela på Smiths trilogier när de släpps på nytt?

Ovanstående var bara något jag behövde få skrivet. Låt oss nu fortsätta med recensionen. Vad tyckte jag då om L.J Smiths andra trilogi? Jo, den var väl mer eller mindre kass, ärligt talat. Jag minns vagt att jag brukade tycka om The Vampire Diaries väldigt mycket, men det var visserligen närmare två år sedan. Dark Visions är hyfsat bra, och Night World är faktiskt riktigt bra. Men den här? Nej, jag tycker inte om den här boken alls.

Uppenbarligen ska Cassie framstå som en ganska ömtålig karaktär som med berättelsens gång växer till sig och bli en riktigt beundransvärd hjältinna. Detta köper jag dock inte inte. Jag fann henne alldeles för irrationell och orelaterbar hela tiden, och inte hjälpte Smiths cheesiga språk till signatur. Hela Cassies så kallade kärlek vid första ögonkastet till Adam (som förstås hyser samma känslor) gick mig bara på nerverna. Smiths tjat om själsfränder i Night World gick jag väl med på någorlunda, men jag såg bara inte någon som helst connection mellan dessa två karaktärer. Tvåsidig "obsessive love" är vad jag kallar det, trots "the silver cord" som band samman dem. Tillåt mig att skratta.

Det var alltså mitt största problem med historien, och allt annat man kan peka ut verkar obetydligt jämförelsevis. Den enda höjdpunkten måste ha varit Faye, som faktiskt, på sitt egna vis, är den enda som verkar tänka rationellt och logiskt. Den själva magiska grejen hade jag gärna läst mer om, den hade potential, men den fick stå i bakgrunden istället och ge plats åt kärleksdramat (nämnde jag att det var en triangel, eftersom denna Adam dejtar Cassies nya BFF, sedan flera år tillbaka? Inte?).

Ändå lyckades jag ta mig igenom sidorna, så helt värdelös kan den alltså inte riktigt ha varit. Det kändes bara hela tiden som om jag himlade med ögonen lite väl mycket. Kanske räknas det som lite lättsam läsning som inte behöver tas på alltför stort allvar. Jag fick i alla fall känslan av att jag var för gammal på något sätt, även om huvudkaraktären var äldre än jag. Det här måste nog vara första gången jag faktiskt vill att TV-serien baserad på böcker ska skilja från dem.


onsdag 17 augusti 2011

Det där vill jag läsa (4)

Darkly Dreaming Dexter av Jeff Lindsay

Meet Dexter Morgan, a polite wolf in sheep's clothing. He's handsome and charming, but something in his past has made him abide by a different set of rules. He's a serial killer whose one golden rule makes him immensely likeable: he only kills bad people. And his job as a blood splatter expert for the Miami police department puts him in the perfect position to identify his victims. But when a series of brutal murders bearing a striking similarity to his own style start turning up, Dexter is caught between being flattered and being frightened -- of himself or some other fiend.

måndag 1 augusti 2011

Hm, ja, äh, mm-hm

Vet ni vad? Jag har faktiskt en ursäkt för att inte blogga. Det är nämligen så att vår router strular, och jag har alltså inget internet på min dator. Mycket tid till just internet får jag alltså inte, då min lillebror ockuperar familjedatorn 24/7. Visserligen är inte detta någon ursäkt för att låta bli att skriva recensioner, eftersom gamla trofasta Word förstås inte kräver något internet, men ändååååååååå.

Ehm, ja, detta skrivet av en ganska pigg Sara som måste upp "tidigt" kommande dag--denna dag innehållande mer icke-internet-havande.

On a sidenote: läser förresten om Harry Potter, och förundras över att jag glömt hur otrolig serien faktiskt är. Favorit ju, i topp med The Hunger Games.