lördag 29 oktober 2011

Ulrike och kriget av Vibeke Olsson


Ulrike och kriget är skriven av Vibeke Olsson och gavs ut 1975. Boken handlar alltså om Ulrike, som endast är tolv år i bokens början och bor i München. Under sin uppväxt har hon blivit utsatt för nationalsocialisternas propaganda, och tror nu blint på Führern som säger att det han gör är det bästa för Tyskland och att de onekligen kommer vinna kriget som just brutit ut.

Man får följa Ulrikes liv från tolv år till arton, och under hela den tiden utvecklas hon. Hon är mestadels väldigt naiv när det gäller världen omkring henne, troligen på grund av den hjärntvättning hon genomgått omedvetet. Ulrike anmäler till exempel frivilligt de som har egna åsikter och går emot Führern. Först kanske man har svårt att sympatisera med Ulrike, och finner ofta sig själv med att vilja dunka huvudet i bordet åt naiviteten. Man lär sig dock att känna för henne, såväl som avsky världen runtom henne. Som person är hon ganska säker gällande sitt uppträdande. Däremot skiner osäkerheten igenom när hon bland annat ser på sig själv. Samtidigt som hon har behövt växa upp, är hon ändå fortfarande en typisk tonåring. Detta är mänsklighet om något.

Personerna i hennes närhet är främst hennes familj, exklusive hennes pappa, som är frånvarande under den mesta av tiden eftersom han är ute i kriget. Nämnda person är en bitter man med temperament, medan hans fru i kontrast är väldigt mild. Hon är alltid snäll mot Ulrike, och är en god människa. Hon fruktar kriget, vilket är något Ulrike skäms över. I bokens början föder modern en ny son (desförinnan hade de två), ett så kallat krigsbarn. Ulrike är det äldsta barnet i familjen. Därför får hon ta en hel del ansvar, och får i och med kriget växa upp mycket fortare än i vanliga fall.

Detta är en historisk roman som skildrar krig och spekulerar över ett perspektiv som kanske inte utforskats så mycket tidigare. Mycket har skrivits om förintelsens offer, men efter att ha läst denna bok inser jag att det fanns ännu en sorts offer, nämligen den unga tyska befolkningen. På sätt och vis tas deras fria vilja ifrån dem. De får inte tänka vad de vill, utan får inpräntat i hjärnan exakt vad de ska tänka: judar och dylikt är hemska, och det Führern säger är vad som gäller. De får endast inbillningen av fri vilja och tänkande.

Författaren är inte rädd för att visa sanningen. Det är subtilt, gömt bland Ulrikes egna ord. Berättarrösten är begränsad till Ulrikes tillbakablickar och tankar, men ändå sägs så mycket mer än det Ulrike faktiskt tänker på.

Detta är en minst sagt intressant bok med ett trovärdigt händelseförlopp – inte bara för att det är historiskt korrekt. Språket hanteras väl med berättarrösten. Stundvis är det detaljrikt och ganska trivialt, och stundvis är det väldigt kortfattat. Även om inte karaktärerna beskrivs särskilt utförligt eller utforskas så mycket av protagonisten, syns de som personer mycket väl genom sina handlingar. Ulrike har många tankar genom bokens gång. Inte mycket sägs om miljön, men detta finner jag trovärdigt, och det ger liksom någonting till handlingen. Berättaren är en tonårig flicka, som måste prioritera, ta ansvar; att tänka på ytliga och obetydliga saker har hon inte tid med. Hon bor i en stad, som många andra människor.

Boken är som sagt ganska kortfattad, och det gör att den blir mer lättläst. Ulrike har ett språk man kan hänga med i. Tidsmässigt tror jag att det stämmer ganska bra också. Själv levde jag inte på 30- eller 40-talet, och jag har inte heller läst mycket litteratur från just den tiden, men det känns faktiskt trovärdigt, även om boken inte ens är skriven på språket som karaktärerna själva talar.

Huvudtemat är krig, och även mod. Jag tror att författaren ämnade att utforska historien, men samtidigt även mänskligheten. Varför gick kriget så långt som det gick, och varför var folket villigt att delta?

Eftersom boken är kort och språket är enkelt, läser man ut den väldigt snabbt. Dessa är dock inte de enda anledningarna. Medan boken kanske inte är så gripande att man verkligen inte kan släppa den, är den fortfarande intressant, och när man når slutet på sidan vill man faktiskt gärna fortsätta och vända blad.

Man kan relatera till boken, eftersom Ulrike, trots allt, i grund och botten faktiskt är en vanlig tonåring som går igenom samma tvivel som de flesta andra tonåringar.

Slutet var inte oväntat, eftersom jag faktiskt tagit med mig något från historialektionerna. Tyskarnas nederlag kom lite som ett tyst slag för läsaren. Det händer så snabbt, och samtidigt lite långsamt på det där spända, utdragna sättet. Boken var kort, och man hade inte tillbringat så där jättemycket tid med Ulrike, så jag kunde inte sympatisera fullt ut, men författaren lyckades faktiskt ändå frambringa några känslor hos mig. Sympati, sorg, och en viss sorts glädje av att det var över. Lidandet skulle kanske fortsätta, men Hitler fanns inte mer, och man var på väg någonstans, även om det självklart inte var så tydligt för Ulrike själv.



Det här är ingen bok man läser endast för nöjes skull. Då har man valt fel bok. Den ger inga glada känslor, ingen upprymdhet eller kärlek för världen. Vad den dock ger är insikt, vilket är något jag uppskattar.



onsdag 5 oktober 2011

Lola and the Boy Next Door av Stephanie Perkins

Lola and the Boy Next Door av Stephanie Perkins
Antal sidor: 338
Förlag: Dutton
Release: Oktober 2011

Budding designer Lola Nolan doesn't believe in fashion ... she believes in costume. The more expressive the outfit -- more sparkly, more fun, more wild -- the better. But even though Lola's style is outrageous, she's a devoted daughter and friend with some big plans for the future. And everything is pretty perfect (right down to her hot rocker boyfriend) until the dreaded Bell twins, Calliope and Cricket, return to the neighborhood.

When Cricket -- a gifted inventor -- steps out from his twin sister's shadow and back into Lola's life, she must finally reconcile a lifetime of feelings for the boy next door.
Synopsis från Goodreads.

Jag har längtat efter denna bok enda sedan jag läste författarens debutroman, Anna and the French Kiss. Väntat, längtat undrat. Kommer den leva upp till mina höga förväntningar? Är Lola lika underbar som Anna? Är Cricket lika swoon-worthy som St. Clair? På sina egna sätt: ja, ja. Ja!

Ja, Perkins har gjort det än en gång. Jag var inte helt säker på vare sig jag skulle uppskatta Lola lika mycket som Anna. Det var liksom något särskilt med karaktären Anna, särskilt som protagonist. Lola, upptäckte jag, är dock minst lika intressant. Jag gillar verkligen Lola. Hon är en bra huvudkaraktär och hennes röst drog verkligen in mig i historien. Jag kunde känna känslorna inom sidorna. Perkins har definitivt inte misslyckats där.

Cricket då? Jag kan inte förneka att man blev förtjust i honom från första ögonkastet. Han har liksom sitt sätt, är awkward och rent allmänt schysst. Jag vet inte om jag någonsin läst någon mer verklig skildring av ett kärleksintresse. Alltid ska de vara för perfekta, men Cricket? Han är liksom the Boy Next Door, vilket jag älskar.

Hela ensemblen av karaktärer var som väntat älskvärd i det sätt de alltid lyckas vara så verklighetstrogna och älskvärda. Perkins finner liksom något visst sätt att få en att uppskatta alla karaktärer. Även om de skulle vara irriterande personer, är de inte irriterande karaktärer. Detta är något man stöter på frekvent, men med Perkins uppskattar man som sagt verkligen alla karaktärer.

Om ni aldrig har läst något av Stephanie Perkins föreslårjag att ni gör det omedelbart.

Nytt tillskott i bokhyllan (17)

Skulle egentligen uppdatera med detta inlägg igår, men - kanske inte helt oförståeligt - jag var för uppslukad av själva boken. I detta fall är det Lola and the Boy Next Door av Stephanie Perkins. Har redan läst ut den, och kan meddela att den uppnådde mina förväntningar. Recension kommer förhoppningsvis senare idag.