måndag 10 september 2012

Det är jag som är Caroline av Peter Barlach

Det är jag som är Caroline av Peter Barlach
Antal sidor: 320
Förlag: Bonnier Carlsen
Release: September 2012

"'Men flytta hemifrån då, för fan!' Det är nästan en timme sedan mamma skrek de magiska orden, men de klingar fortfarande som en skön refräng i huvudet. Det var allt jag behövde höra." 

Caroline, 17 år, en kall vinterkväll i Orminge centrum, iklädd jeansjacka.

På bara några veckor har Caroline fixat boende, jobb och dunjacka. Med charm och självförtroende knockar hon sin omgivning. Överlevaren Caroline är den felande länken mellan Pippi Långstrump och Lisbeth Salander.

Under en vinter får vi följa Caroline på hennes ensamma, envisa flykt undan sin mamma. Hon träffar bland andra Andreas, som hyr ut sina bortresta föräldrars matkällare för tusen kronor i månaden. Och Joakim, en gift man som raggar upp henne i delikatessdisken där hon jobbar. Men viktigast för henne blir Stephanie; en 40-årig före detta knarkare och modell som numera bara missbrukar kaffe och treo och pluggar till sjuksköterska. Stephanie är den enda som vågar ställa frågan: "Varför flyr du från din mamma, Caroline?".
Synopsis från Goodreads.

Jag hade inte särskilt många förväntningar när jag började läsa den här boken. Jag har inte särskilt mycket erfarenhet med just svenska ungdomsböcker. Om jag inte hade tänkt på det innan, var det ändå oundvikligt att komma på det en bit in i boken, för den skyr definitivt inte undan från att skildra ämnen som man sällan finner i t ex. amerikansk YA.

I alla fall. Man skulle inte kunna skriva en recension av denna bok utan att fokusera på själva Caroline. Inte ens titeln undgår från denna regel. Caroline är då huvudkaraktären, och hon är för det mesta allt annan än osäker, och det uppskattade jag. Ur vissa perspektiv skulle man kanske se henne som överdrivet arrogant och självsäker, men det finns en viss nivå av osäkerhet som ger det hela en väldigt bra balans.

Språket i boken är ganska realistiskt. Det uppstår en del ord och fraser jag aldrig använder direkt, men detta kan förstås ha att göra med miljön och var boken utspelar sig. Vad vet jag, liksom?

Allt som allt gillar jag Caroline. Hon är en bra karaktär. Visst kan det kännas som att det ofta centrerars allt för mycket om henne, men med en titel som denna borde man kanske inte förvänta sig något annat. Och det är en bra sak.

En annan karaktär jag gillar var då Stephanie. Andra biroller var förstås också intressanta, men eftersom denna karaktär skildrades i det bästa ljuset är det svårt för en att fatta tycke för andra karaktärer.

Vissa av alla scenarion i boken kändes ibland lite overkliga, och dessa ledde till mer scenarion som man kan tveka lita över, men sammansatt blir det hela en rätt spännande bok med en intressant handling skriven i bra takt.

måndag 25 juni 2012

Sverige 2017 av John Lapidus

Sverige 2017 av John Lapidus
Antal sidor: 221
Förlag: Lapidus Förlag
Release: 12:e oktober 2011

Året är 2017 och Stefan Löfven är statsminister. I Tyskland vill den nystartade Rörelsen infära ett samhällssystem som frigör tid och minskar kapitalets makt över människor och miljö. Nu föds samma tanke även i Sverige. Folk samlas i tusental på gator och torg. En utmaning för hela Europa men också för socialdemokraten Anders Bergman som känner trycket från avhoppade partikamrater och pressas av kommunisten Mia Lundström när deras vägar åter möts.
Synopsis från bokens baksida.

Jag kan inte direkt säga att jag kan ta ställning bland åsikterna som skildras i denna bok. Politik är något jag aldrig varit intresserad av, och inte heller givit någon stor ansats av att förstå. Dessutom kan jag säga att vuxenlitteratur inte heller är ett typiskt element för mig, men jag kan prata om denna boks litterära värde på något visst sätt i alla fall.

Kort sagt är detta en lättläst bok som man ganska enkelt tar sig igenom. Hos vissa kanske den väcker många tankar, vare sig de är för eller emot bokens handling. Boken är relativt kort och den använder ingen stor prosa. Det passar enligt mig rätt bra med handlingen och vad den försöker säga. Vad som mer gör boken lätt att ta sig igenom är det faktum att den inte idiotförklarar läsaren, om nu denne inte skulle vara särskilt insatt i politik. Det hela skildras på en nivå som inte kräver allt för mycket. Det blir mycket politiskt snack och för det mesta kände jag att jag kunde hänga med.

En sak jag blir tveksam över är hur nära framtiden är, och hur det i sin tur kopplas till att själva statsministern är en riktigt människa. Dessutom har vi det faktum att denna karaktär tidigare var Juholt, men i denna upplaga har ändrats till Löfven, just för att hänga med i tiden. Därför undrar, hur smart är det att använda en verklig människa i något sådant här? Jag menar inte att tracka ner på författaren med det här, utan undrar genuint vad ni tycker om detta? Hade det kanske varit bättre att hitta på en helt fiktiv karaktär?

Historien berättas ur en medelålders mans perspektiv, därmed ett helt nytt perspektiv för mig. Det var intressant, det blev en del privatliv, men det sköts liksom åt sidan för att politik. Visst, huvudpersonens handlingar och dylikt triggades av bland annat privatliv, men det känns som att om dessa handlingar skulle uppskattas fullt skulle man kanske utvecklat mer på det som triggade dem.

Allt som allt är det en hyfsat lättläst bok som nog inte faller alla i smaken. För att fullt uppskatta den måste man kanske vara mer politiskt engagerad. På en professionell nivå, åsiktsmässigt, vet jag inte var den ligger. Jag vet bara vilken sorts nivå den möjligtvis kan ha när det gäller mer generell litteraturuppskattning. Men det varierar helt enkelt från människa till människa.

lördag 16 juni 2012

Varma kroppar av Isaac Marion

Varma kroppar av Isaac Marion
Antal sidor: 287
Förlag: Mix Förlag
Release: 1:a februari 2012 (ursprungligen 28:e oktober 2010)
Originaltitel: Warm Bodies

Världen har fyllts av zombier och ingen vet varför. R är en av dem.

Zombier har inga egna känslor eller minnen - men om de äter av en människas hjärna återupplever de scener ur den personens liv. 

Det är så det går till när R blir förälskad. Han dödar en ung man och övertar hans kärlek till flickvännen. Nu har R ett mål i tillvaron. Han vill hålla kvinnan gömd från de andra zombierna och se till att hon överlever. 

Den unge mannens känslor blir som en drog för R; bit för bit äter han av pojkvännens hjärna. Scen för scen upplever R hans liv, och det förändrar honom för alltid. 
Synopsis kommer härifrån.

Man kan lugnt säga att R är den mest unika zombie jag någonsin stött på, och han är högst troligen denna romans högpunkt. Om det inte vore för honom hade boken troligen varit en i mängden av alla zombieromaner. Själva boken är inte fullt i min smak och jag finner den mest medelmåttig, men något som dock lyser upp det hela är som sagt R. Jag uppskattar hans fullt utvecklade och filosofiska tankar. Vid vissa tillfällen kändes denna utvecklade prosa aningen overklig, men för det mesta kom den att vara en fördel.

Jag är inte överförtjust i zombier, och det är inget direkt unikt med dem i detta universum, men de var ändå ett helt okej val plot-wise.

Karaktärerna står inte ut överdrivet mycket, men kärleksintresset Julie är helt okej och hon kan stå upp för sig själv, vilket förstås är bra.

Själva zombieheten hos protagonisten är kanske inte fullt så tilltalande, och kunde inte direkt uppskatta det när han gick runt och åt hjärnor, men det hela fungerade som en bra trigger för handlingen, och boken tar därmed upp en hel del ämnen.

Jag måste säga att boken var en aning seg, men det är den sortens seghet som märks av en del och inte alls uppfattas av andra. Jag tror uppskattningen av denna bok beror helt på smak. Vissa kommer älska den. Vissa kommer inte det. Jag befinner mig någonstans mittemellan. Ett bra tidsfördriv helt enkelt, men trots de filosofiska tankarna tog jag den inte alltför seriöst.

fredag 1 juni 2012

Grattis på 2-årsdagen, Underbart Bokberoende!

...eller ja, två år och 4 dagarsdagen. Jag lyckades göra samma sak som förra året: Jag glömde bort min bloggs födelsedag för ett tag.

Bloggen fyllde alltså två år i måndags, den 28:e maj. Det känns nästan lite overkligt att den har hängt med mig så länge nu. Jag kommer liksom knappt ihåg hur det var först. Så då kom jag på, why not take a trip down memory lane? (Jag har ingen aning om hur man potentiellt skulle kunna säga det där på svenska.)

Mitt allra första inlägg var en recension av Melissa Marrs Wicked Lovely, och om jag inte misstar mig bland alla banners i mappen, så såg den dåvarande bannern ut som följande:


En aning annorlunda, eller hur? Tänk så tiden går liksom. Bara för att tänkte jag att jag kunde visa resten av dem. Någon som känner igen dem, möjligtvis?






Och till sist den nuvarande förstås. Jag har tyvärr inte sparat själva designerna eller layouterna, men nåväl, man blir lagom nostalgisk av bara de här bilderna. Någon mer som gillar nostalgi?

måndag 28 maj 2012

Cover reveal: Days of Blood & Starlight


Days of Blood & Starlight är uppföljaren till Daughter of Smoke & Bone, och de är båda skrivna av författaren Laini Taylor.

onsdag 16 maj 2012

Fyra tillskott i bokhyllan (22)


The Guild av Felicia Day & Jim Rugg
Trial by Fire av Jennifer Lynn Barnes
Insurgent av Veronica Roth
City of Lost Souls av Cassandra Clare

lördag 12 maj 2012

The Guild av Felicia Day & Jim Rugg

The Guild av Felicia Day och Jim Rugg
Antal sidor: 96
Förlag: Dark Horse
Utgiven: 24:e november 2010
Serie: The Guild, #1

In this origin tale of the Knights of Good, we learn about Cyd's life before joining the guild, how she became Codex, her awful breakup with boyfriend Trevor, and how she began to meet the other players who would eventually become her teammates.
Synopsis från Goodreads.

För det första är det här ingen bok, utan en comic book. För det andra är det en så kallad prequel, och det till webserien The Guild. Recensionen kommer alltså inte innehålla spoilers för serien, eftersom den utspelar sig före händelserna i serien.

Jag stötte på webserien The Guild förra sommaren och föll genast för den. Jag såg alla fyra säsonger som fanns på YouTube och började följa den femte säsongen på seriens hemsida. Webserien handlar om en så kallad guild inom ett MMORPG, och den handlar om konflikterna som uppstår när spelarna faktiskt träffar varandra för första gången. Serien introducerade mig inte till Felicia Day, men den introducerade mig till hennes genialitet. Jag måste säga att jag sedan i somras haft en stor, gigantisk girl crush för henne. Hon är liksom bara så inspirerande.

Så det var bara en självklarhet att jag så småningom skulle läsa denna prequel-berättelse. Det är en ny form av berättande när det gäller den här serien, så det är alltså något nytt att vänja sig vid -- särskilt för någon som inte är så där överförtjust i comics. Den håller dock kvar den där känslan som serien har, och eftersom den är skriven av Day själv -- hon skriver även webserien -- har den samma språk och dialog. Eftersom jag kan serien nästan utan och innan kunde jag lätt höra karaktärernas röster och tonfall medan jag läste.

Bilderna är riktigt bra och trogna till karaktärernas utseende. Man känner lätt igen sig i sidorna. Vad jag då verkligen uppskattade med den här berättelsen är chansen att se hur alla guildmedlemmarna träffades. Karaktärsutvecklingen är riktigt bra likaså. Cyd, senare känd som Codex, är först en väldigt osäker person, men hon växer och lär sig med hjälp av spelet och sina guild-vänner att stå upp för sig själv. Detta gillar jag starkt.

Om man är ett fan av webserien är den här nästan ett måste. Det betyder dock inte att man måste vara ett fan för att läsa den. Jag rekommenderar den starkt, såväl som serien.


På Days nya YouTube-kanal, Geek & Sundry, kan man nu se alla säsonger, med en hel säsong i en video. Kolla gärna in första säsongen här.

söndag 6 maj 2012

Fem favoritserier inom TV



Bara för att jag inte har något bättre att medföra på bloggen tänkte jag posta ännu en video (på engelska då alltså). Denna gång pratar jag om mina fem favoriter när det kommer till TV-serier. Enjoy.

lördag 5 maj 2012

Bokvideo (på engelska) om Divergent och Insurgent



Jag råkar då ha en engelsk bokkanal på YouTube, och jag laddade just upp en video där jag pratar om Divergent och uppföljaren Insurgent. Jag har visserligen redan recenserat böckerna här på bloggen, men det skadar ju knappast att vidga sina vyer.

Så kolla gärna in videon, och gärna kanalen dessutom. Det skulle verkligen uppskattas.

fredag 4 maj 2012

Insurgent av Veronica Roth


Den här recensionen kommer innehålla spoilers av vad som händer i bokens föregångare, Divergent.

Insurgent av Veronica Roth
Antal sidor: 525
Förlag: HarperTeen
Utgiven: 1:a maj 2012
Serie: Divergent, #2
(Läs min recension av Divergent här.)

One choice can transform you—or it can destroy you. But every choice has consequences, and as unrest surges in the factions all around her, Tris Prior must continue trying to save those she loves—and herself—while grappling with haunting questions of grief and forgiveness, identity and loyalty, politics and love.

Tris's initiation day should have been marked by celebration and victory with her chosen faction; instead, the day ended with unspeakable horrors. War now looms as conflict between the factions and their ideologies grows. And in times of war, sides must be chosen, secrets will emerge, and choices will become even more irrevocable—and even more powerful. Transformed by her own decisions but also by haunting grief and guilt, radical new discoveries, and shifting relationships, Tris must fully embrace her Divergence, even if she does not know what she may lose by doing so.
Synopsis från Goodreads.

Minns ni den där gången jag recenserade en bok vid namn Divergent och jag svamlade om hur bra den var? Well, det känns som evigheter sedan. Det var dock bara lite mer än fyra månader sedan, och sedan dess har jag läst om den två gånger, för så bra var den. Det var den. Allt i den är precis i min smak. Dystopi, en förtryckt befolkning, action, moralisk tvetydighet och främst av allt, en stark kvinnlig huvudroll.

Låt oss bara säga att om Divergent är mind-blowing, är det ingenting jämfört med den här boken. På sätt och vis gillar jag dock Divergent mer, men sedan kommer jag ihåg det där ögonblocket från imorse då jag satt på bussen, vände sida och såg ordet "Acknowledgments". Var det över?! Var boken slut? What? Inte på det sätt att det kändes fel, utan att jag är i stor beundran av Roth.

I denna bok, såväl som dess föregångare, fanns det många ögonblick då jag förutsåg en hel del saker, det är sant, men vad jag uppskattar med dessa böcker är att det inte får mig att tänka "duh", utan att jag trots det inte är det minsta förberedd på händelsernas inverkan.

Det mest uppenbara man kan säga om den här boken är att den innehåller en hel del action. Just när man tror att det kommer lugna ned sig börjar det igen, och man är aldrig beredd. Jag avslutade alltså den här boken för två timmar sedan, och den är fortfarande allt jag kan tänka på. För tillfället kommer jag inte ihåg en enda brist. Samma sak gällde dock Divergent, och där kom jag efter ett tag på några, men ändå. Faktum som jag tvekade över förklarades mer i Insurgent, and it made perfect sense.

Så, karaktärerna? För det första, Tris. Genom första halvan av boken kan hon framstå som irriterande, men alla hennes motiv och handlingar är fullt förståeliga. Hon har förlorat sina föräldrar, hon har dödat en av sina närmsta vänner, och hon är mänsklig. Hon är mänsklig.

(Ja, den kursiva texten är nödvändig.)

All karaktärsutveckling, som dessutom tog sin början i Divergent -- från stora karaktärer till små -- slår mig med total häpnad. Det är just den här sortens karaktärer jag själv vill skapa. Allting är förbluffande.

Jag brukar vanligtvis inte gilla när något är alltför actionpackat, men den här boken. Den här boken. Den här boken ...

Jag kan inte ens avsluta den där meningen.

onsdag 2 maj 2012

Let's take it as it comes, yeah?

För det första är jag totalt inspirationslös just nu. Jag har för tillfället inga böcker att recensera som jag läst nyligen, så jag tänkte bara dela med mig av en allmän update.

For one thing, är jag glad att meddela att jag är intresserad av bloggandet igen, vilket kanske syns om man följde bloggen den senaste veckan eller så. Detta tycker jag förstås är otroligt bra.

Kommande innehåll blir troligen vad jag då kallar "Tillskott i bokhyllan". Jag har förhandsbeställt både Insurgent av Veronica Roth och City of Lost Souls av Cassandra Clare. Den förstnämnda utgavs igår, och eftersom jag börjat använda The Book Depository har jag alltså inte fått den än. Oh well.

I alla fall, utöver dessa två böcker har jag även beställt två andra. För tillfället läser jag förresten A Game of Thrones, vilket kanske halvt blev förstått om man såg videon jag postade tidigare.

Så kommande blogginnehåll blir troligen recensioner av nämnda böcker. Utöver det vet jag inte vad som komma skall.

Ja, jag är färdig med det inkonsekventa svamlandet nu.

måndag 30 april 2012

Legend av Marie Lu

Legend av Marie Lu
Antal sidor: 305
Förlag: Putman Juvenile
Utgiven: 29:e november 2011
Serie: Legend, #1

What was once the western United States is now home to the Republic, a nation perpetually at war with its neighbors. Born into an elite family in one of the Republic’s wealthiest districts, fifteen-year-old June is a prodigy being groomed for success in the Republic’s highest military circles. Born into the slums, fifteen-year-old Day is the country’s most wanted criminal. But his motives may not be as malicious as they seem. 


From very different worlds, June and Day have no reason to cross paths—until the day June’s brother, Metias, is murdered and Day becomes the prime suspect. Caught in the ultimate game of cat and mouse, Day is in a race for his family’s survival, while June seeks to avenge Metias’s death. But in a shocking turn of events, the two uncover the truth of what has really brought them together, and the sinister lengths their country will go to keep its secrets.

Synopsis från Goodreads.



Den här boken är verkligen ganska bra. Den har alla element som leder till god bokuppskattning. Den är spännande, actionfylld, och den har en intressant handling såväl som kärlekselement. Enligt de nuvarande trenderna inom litteraturen är denna bok en av de riktigt bra. Det finns som sagt många inom dess genre, men ofta är det så att bara ett fåtal faktiskt är riktigt bra.


Jag gillar denna bok, det gör jag verkligen. Det är ingen bok som gör mig helt mind-blown av känslor och chock osv. Däremot är den riktigt fängslande och innehåller hyfsat intressanta karaktärer. Och när det gäller karaktärerna, är det där den blir mer svag. Det finns nämligen två perspektiv som boken berättas ur: Day och Junes. Som karaktärer är dessa välutvecklade, men när det gäller deras berättarröster är de nästan identiska. Det är dock bara en av få nackdelar.

Vad jag gillade mest med den här boken var definitivt handlingen, och att lista ut den när man väl upplevde den. Man fick ställa nyfikna frågor konstant och man fick uppleva en del aha-upplevelser.

Hur författaren skildrade klasskillnader och dylikt var riktigt bra tycker jag. Det samma gäller resten av samhället. Det är ett sådant där samhälle som gör att man börjar nyfiket undra: varför är det så? Och varför är det så? Inte på det sätt där man inte tycker något är trovärdigt, utan när man tycker just motsatsen.

Allt som allt är detta en bra och njutbar bok som inte är alltför lättsam, och om man gillar t ex. dystopier och liknande rekommenderar jag den definitivt.

söndag 29 april 2012

Video: Vad jag läser just nu

En video där jag berättar vilka böcker jag läser just nu. Enjoy. Eller inte. Ert val. Berätta gärna i kommentarerna vad ni själva läser. Bara för att, liksom.

lördag 28 april 2012

Ny Bookshelf Tour!

I present to you, en helt ny bookshelf tour.


The Unbecoming of Mara Dyer av Michelle Hodkin

The Unbecoming of Mara Dyer
Antal sidor: 452
Förlag: Simon & Schuster
Utgiven: 27:e september 2011
Serie: Mara Dyer, #1

Mara Dyer doesn't think life can get any stranger than waking up in a hospial with no memory of how she got there.
It can.

She believes there must be more to the accident she can't remember that killed her friends and left her mysteriously unharmed.

There is.

She doesn't believe that after everything she's been through, she can fall in love.

She's wrong.
Synopsis från Goodreads.

Jag hade verkligen höga förhoppningar för den här boken, och vart exakt leder den här meningen, må man kanske undra. Jag är inte ens säker. Det finns för mycket att uttrycka för att skriva något simpelt som "förväntningarna möttes" alternativt "förväntningarna möttes inte". Å ena sidan njöt jag verkligen av att läsa den här. Å andra sidan frammanade den tankar av irritation och dessutom djupare tankar efter att jag läst ut den. Dessa djupa tankar handlade om vad författaren gjort fel i sin berättelse.

Något jag inte nämner ofta här på bloggen är Twilight av Stephenie Meyer, och det är inte bara för att ämnet är totalt uttjatat, utan det är för att jag rent ut sagt avskyr nämnda bok. Nu kan jag då inte låta bli att nämna den, för vissa aspekter av The Unbecoming of Mara Dyer påminde mig läskigt mycket om Twilight. Ta till exempel relationen mellan Mara och Noah. Det sätt som Mara är besatt av Noah, hur Noah i sin tur är kryptisk och mystisk men självklart visar sig vara störtförälskad i Mara tillbaka.

Jag gillar bara inte besatt kärlek, eller det som ens är på gränsen till det. Now, Mara och Noahs förhållande kan inte riktigt jämföras med det ohälsosamma förhållandet mellan Bella och Edward, men i princip är det nästan samma sak. Skillnaden är dock att Noah är mindre farlig för Mara. Men ändå.

Något jag dock gillar med denna bok kontra Twilight är hur Mara kan mycket väl vara mentalt instabil, och detta erkänns inom sidorna. Det adresseras, så att säga.

I alla fall, nog av redan nämnda bok. The Unbecoming of Mara Dyer är definitivt en intressant historia med fascinerande element, som dock skjuts åt sidan för att ge plats åt den så kallade romansen. Jag hade helt klart föredragit mer fokus på det som hände i Maras omgivning, och jag hade dessutom inte uteslutit möjligheten av ett verklighetstroget scenario utan övernaturliga element.

Jag var inte överförtjust i varken Mara eller Noah (som det ju alltså låg fokus på), men jag föredrog troligen den förstnämnda. I slutändan var det dock en helt okej bok, och jag drar slutsatsen att det hela högst troligen gäller smak. Det kommer definitivt finnas de som slukar denna bok hel.

fredag 27 april 2012

Tillskott i bokhyllan (21)

Tillskottet den här gången är ett recensionsexemplar av John Lapidus Sverige 2017, från Lapidus Förlag.








Nämnvärt är förstås även ett recensionsexemplar av Varma kroppar som jag fick för ett tag sedan av Mix Förlag.

Delirium av Lauren Oliver

Delirium av Lauren Oliver
Antal sidor: 448
Förlag: HarperTeen
Release: Februari 2011
Serie: Delirium, #1
Svensk titel: Delirium

Before scientists found the cure, people thought love was a good thing. They didn’t understand that once love -- the deliria -- blooms in your blood, there is no escaping its hold. Things are different now. Scientists are able to eradicate love, and the government demands that all citizens receive the cure upon turning eighteen. Lena Holoway has always looked forward to the day when she’ll be cured. A life without love is a life without pain: safe, measured, predictable, and happy. 


But with ninety-five days left until her treatment, Lena does the unthinkable: She falls in love.

Synopsis från Goodreads.

Jag läste den här boken när jag var i ett läs-flow, så att säga. Jag tror att det definitivt påverkade läsupplevelsen. Jag läste den relativt snabbt, men under andra omständigheter tror jag att det hade gått mycket långsammare. För det första, är boken en aning seg. För att fullt njuta av den måste man liksom vara in the moment, och inte tänka på hur mycket som är kvar.

Det finns ingen vidare spänning förrän slutet, och då känns det påskyndat om man jämför med resten av boken. Jag hade en del förväntningar på den här boken eftersom jag verkligen gillade Olivers Before I Fall. Jag var dock beredd på att de skulle vara olika, och det var de. Jag måste nog säga att jag föredrar Before I Fall.

Till att börja med är denna bok rätt dålig när det gäller den dystopiska avdelningen. Den hade kunnat vara bättre, men i min åsikt var samhället inte alltför trovärdigt. Det var som att allt fokuserades på just kärleken och botemedlet, och visst, det är ett bra sätt att kontrollera sin befolkning med, men det känns som att Oliver bara ville fokusera sig på kärleken, så därför utforskades inte resten av samhället. Vad finns mer i denna framtid?

Allt detta betyder dock inte att jag ogillar boken. Den var faktiskt helt okej. Vid stunder var boken riktigt intressant, och även om karaktärerna gick mig på nerverna ibland var de ändå rätt bra. När jag just läste ut den såg jag faktiskt fram emot att läsa uppföljaren. Den känslan avtog dock, och nu känner jag inget starkt behov att läsa den nu när den väl är ute.

torsdag 26 april 2012

A Million Suns av Beth Revis


Recensionen kan innehålla spoilers av bokens föregångare, Across the Universe.

A Million Sun av Beth Revis
Antal sidor: 386
Förlag: Razorbill
Release: Januari 2012
Serie: Across the Universe, #2

Godspeed was once fueled by lies. Now it is ruled by chaos. It’s been three months. In that time, Amy has learned to hide who she is. Elder is trying to be the leader he’s always wanted to be. But as the ship gets more and more out of control, only one thing is certain: They have to get off the ship.
Synopsis från Goodreads.

Det har gått tre månader sedan jag läste den här boken, och en del detaljer kan ha försvunnit. Det betyder dock inte att ja glömt vilket intryck denna bok gav mig.

När jag började komma in i den här boken slogs jag av hur lite jag mindes av Across the Universe. Jag undrade om detta skulle förstöra läsupplevelsen, men lyckligtvis gjorde det inte det. Boken lät mig minnas saker genom lagom mängd påminnelse. Boken blev en uppfriskande upplevelse som jag njöt av.

Jag tog min tid med att läsa denna bok. Det fanns en hel del att smälta, men det på ett bra sätt. Det så kallade mysteriet var bättre och mindre förutsägbart än det i bokens föregångare. Jag gillade verkligen det spekulativa elementet. Det kunde hända att jag trodde mig veta svaret till något, men så motbevisade Revis mig med oförutsägbarhet.

Intrigerna är riktigt spännande. De griper tag om en och vägrar släppa, ens efter att man läst den sista sidan. Det är något jag verkligen uppskattar.

Karaktärerna förblir i denna uppföljare riktigt bra, och berättartekniken är också den riktigt bra. Vid detta tillfälle kommer jag ärligt tala inte på något dåligt. Det fanns förstås negativa delar, men de är bevisligen lätta att glömma. Så det är ju definitivt något bra, och det är dessutom boken.

Free Four!

I och med att Insurgent av Veronica Roth (uppföljaren till Divergent) har nått 35.000 förhandsbeställningar, har Roth släppt en scen ur karaktären Fours perspektiv (en viss scen som involverar knivar). Den kan läsas genom Facebook (man behöver dock inte vara medlem eller inloggad) på denna länk.

onsdag 25 april 2012

Omslagsjämförelse: Bloodlines

Trodde inte att ni någonsin skulle se denna kategori igen, va? Det trodde inte jag i alla fall. Det får mig nästan att känna mig nostalgisk. Huh. Kan dock meddela att kategorin tidigare inte hette "Omslagsjämförelse", utan "Olika omslag", men jag tyckte att det sistnämnda var ganska intetsägande, så jag bytte namnet. I alla fall, here goes.


 US | UK

Så, eh, hur brukade jag göra det här nu igen? Jag måste erkänna att jag känner mig en aning ringrostig. I alla fall, jag gillar faktiskt det amerikanska omslaget, även om det inte är särskilt originellt, och det visar modeller och deras ansikten som ska föreställa karaktärerna. Jag antar att jag helt enkelt inte har något emot dem. Det är dock inte det bästa alternativet, vilket hade varit att vara mer originellt. Där får alltså UK bonuspoäng.

Jag gillar färgschemat på US, men samma sak gäller UK. UK vinner definitivt när det gäller originalitet, men tyvärr måste jag nog säga att US skulle dra till min uppmärksamhet mer på det vis att jag skulle lockas till att läsa boken mer. UK skulle jag inte ta på samma allvar. Så det blir nog US jag föredrar, om än bara för att just den stilen är vad jag är van vid.

Vilket omslag föredrar ni?

Några få justeringar etc.

Bloggen ser nu en aning annorlunda ut layout-wise. Ingen stor förändring direkt. Något som dock är mer nytt, är de nya ikonerna längst upp. Detta leder även till det faktum att, just det, jag har gjort en Facebook-sida gällande bloggen (länk finns nedan). 

Respektive ikoner länkar alltså till:

lördag 7 april 2012

Filmrecension - The Hunger Games

Igår såg jag filmen The Hunger Games för andra gången i mitt liv. Den första gången menade jag att recensera, men det blev inte av, och vet ni varför? Just för att jag tänkte för mycket på filmen och inte riktigt kunde samla mina tankar på ett sammanhängande sätt. bra upplevde jag den som.

Det som är så otroligt med denna film är det faktum att den har samma känsla och essens som boken. Jag hade innan det här nästintill totalt glömt bort hur jag kände mig när jag läste boken för första gången. Det var ett bra tag sedan, och minnet började avta. Vad den här filmen dock lyckades göra var att få mig att återuppleva de där känslorna. Den påminde mig inte bara, utan den förstärkte själva upplevelsen.

Medan den har en någorlunda annorlunda känsla på ett filmiskt sätt, har den i grund och botten samma känsla som boken hade för mig. Detta är rent subjektivt, men jag är väldigt säker på att det inte bara gäller mig.

Jag gillar vad denna berättelse gör mot mig emotionellt. Jag blir fascinerad av moralisk tvetydighet, och The Hunger Games är något som definitivt alltid fascinerat mig.

I denna film får man alltså uppleva berättelsen på ett nytt sätt, men ändå samma. Filmen ger perspektiv och den tar vissa friheter när det gäller berättandet. I vissa filmatiseringar misslyckas detta totalt, men i The Hunger Games utforskas berättelsen bortom Katniss, och i brist på andra uttryck, blir det epic win istället för epic fail.

Punkter och sådant
  • Jennifer Lawrence var klockren som Katniss, och nu kan jag inte tänka mig någon annan i rollen, någonsin. Hennes emotionella kapacitet är minst sagt beundransvärd.
  • Josh Hutcherson spelade Peeta riktigt bra, även om materialet var aningen bristfälligt.
  • Jag är tveksam när det gäller Liam Hemsworth, och det är allt jag har säga där, annat än att det blir  upp till bevis i Catching Fire.
  • OMG Caesar Flickerman. That is all.
  • Effie och Haymitch. Yes.
  • På tal om Haymitch. Awesome i början, men vad hände sedan? Eller något. Jag vet inte.
  • Lenny Kravitz som Cinna är ännu någon jag inte är så säker på. Jag måste säga att jag inte fann honom så där jätteimponerande.
  • Jag kan svamla på om skådespelarna i evigheter, men jag måste åtminstone säga att Willow Shields och Amandla Stenberg var ganska otroliga.
  • För att inte tala om Donald Sutherland. Hans tolkning av president Snow, såväl som Gary Ross tillagda scener var minst sagt genialiska. Karaktären Snow är nu mer briljant än någonsin.
  • Soundtracket. Jag gillade det.
  • Även om första halvan av filmen känns aningen seg, finner jag den på något sätt väldigt nödvändig.
  • Konstrasten mellan distrikten och the Capitol, såväl som ovan nämnda början mot Spelen.
  • Och förstås, the Capitol. Briljant.
  • Våldet tyglas på ett sätt jag finner helt okej. Medan det hade varit mer allvarligt och rörande med mer av det, känner jag att det faktiskt var okej.
  • Den skakiga kameran störde mig inte alls, men jag kan definitivt förstå att den stör andra. Det kan ha blivit lite för mycket av den.
  • Det känns som att Spelen gick lite för snabbt. Jag skrev att början var aningen seg, och att jag tyckte det var okej, men det hade nog varit lite bättre om de givit mer tid åt Spelen.
  • Spoiler. Markera följande text för att läsa: Slutet. För det första, var är tågscenen där det tydligt förklaras att romansen var fake? Det gjordes mycket tydligt--åtminstone för mig--hur det var väldigt viktigt för Katniss att övertyga nationen om sin kärlek, men det är ändå inte fullt förklarande. Jag hoppas bara de hanterar detta på något sätt i Catching Fire, och att det blir ett bra sätt.
  • För det andra: OMG, Seneca. Bären. OMG. Så briljant. Så lysande. Så poetiskt. Och så ironiskt.
  • För det tredje: OMG. President Snow. You brilliant, evil son of a bitch.
  • Gary Ross förstjänar förstås en egen punkt. Jag är i förundran över hans verk.

I sammanfattning: Wow.

lördag 24 mars 2012

Change of plans

Just nu är jag i ett träsk av känslor orsakade av filmen The Hunger Games. I och med alla dessa känslor och tankar kan man ju tycka att jag skulle kunna skriva en recension, men det gör det faktiskt bara svårare. För att bli mer rättvis, såväl som för att samla mina tankar, ska jag vänta med recensionen. Den kommer högst troligen, ja, men jag hade tänkt vänta tills efter att jag har sett den för andra gången -- för det ska jag definitivt. Nästnästa vecka eller så. Troligen kommer jag dock dö av längtan innan dess, för tydligen är den värre efter att jag redan sett filmen än innan.

torsdag 22 mars 2012

Hunger Games-relaterat

För det första:
Undrar om det har något att göra med att jag är ginger...? Hmm.

I alla fall, i all denna Hunger Games-anda tänkte jag att jag även kunde nämna att jag håller på att dö av längtan efter filmen, och att jag kommer se den om lite mindre än 24 timmar. Förhoppningsvis blir det alltså någon form av recension på bloggen inom kort. Uppdateringen går dåligt i allmänt. Det blir bara värre och värre, men jag har bestämt mig för att inte haka upp mig på det. Jag uppdaterar när jag uppdaterar.

Förresten, av någon anledning håller jag på att ge mig på BookTubing. Besök gärna min kanal på denna länk.

fredag 10 februari 2012

Anna Dressed in Blood av Kendare Blake

Anna Dressed in Blood av Kendare Blake
Antal sidor: 316
Förlag: Tor Teen
Release: Augusti 2011

Just your average boy-meets-girl, girl-kills-people story. . . 


Cas Lowood has inherited an unusual vocation: He kills the dead. 



So did his father before him, until his gruesome murder by a ghost he sought to kill. Now, armed with his father's mysterious and deadly athame, Cas travels the country with his kitchen-witch mother and their spirit-sniffing cat. Together they follow legends and local lore, trying to keep up with the murderous dead—keeping pesky things like the future and friends at bay. 

When they arrive in a new town in search of a ghost the locals call Anna Dressed in Blood, Cas doesn't expect anything outside of the ordinary: move, hunt, kill. What he finds instead is a girl entangled in curses and rage, a ghost like he's never faced before. She still wears the dress she wore on the day of her brutal murder in 1958: once white, but now stained red and dripping blood. Since her death, Anna has killed any and every person who has dared to step into the deserted Victorian she used to call home. 

And she, for whatever reason, spares his life.

Synopsis från Goodreads.

Denna roman inleds med en scen där huvudkaraktären Cas dödar ett mordiskt spöke. Jag gillar denna början. Man får genom en enda scen reda på en hel del om världen boken utspelas i, och vad huvudkaraktären gör exakt. Allt detta, utan att informationen blir överflödande. Ännu något jag uppskattar med början är all action. Rättfram men inte för överdriven. So far hade boken mig ganska fast i alla fall.

Snart får man då följa Cas på sitt uppdrag att döda ett spöke vid namn Anna. Först börjar dock Cas i en ny skola, och han går direkt på sak och blir vän med Carmel, som är den där typiska populära tjejen. Alltså leds man genom handlingen och Cas tankar till att tro att hon kommer förbrukas och förkastas. Istället blev jag glatt överraskad av att hon blev en definitiv huvudkaraktär. Jag gillar verkligen hur Blake inte låter henne bli den där blondinen som går in i det hemsökta huset och dör. Ännu en karaktär som tillkommer är Thomas, någon som liksom "grows on you".

Den första introduktionen av Anna var definitivt intressant och kanske lite skrämmande. Av någon anledning fick jag först intrycket av det skulle bli någon total förbjuden kärlek-historia där allt fokuseras på nämnda kärlek och dess förbjudenhet. Jag blev än en gång glatt överraskad när jag fick reda på att så inte var fallet. Det finns kärlek, ja, med det finns inget överflöd av den. Jag trodde att det antingen skulle bli läskigt och skrämmande, eller otroligt cheesy. Det lutar mer åt det läskiga hållet eftersom det under en stor del bara handlar om Annas karaktär och inte några överdrivna känslor som upprepas på sidorna om och om igen. Jag måste då säga att jag verkligen gillar Anna, och mycket mer har jag inte att säga om det.

Två tredjedelar in i boken verkar det nästan som om allt har löst sig, och jag kunde inte låta bli att undra: vad händer nu då? Kunde Blake fortsätta och slå mig med någon otrolig tvist som skulle hålla mig fast? Ja, det tror jag hon kunde.

Det hela slutar nästan lite abrupt, och det är tydligt att handlingen är set up för en uppföljare, vilket ju är fallet. Jag vet i alla fall att jag ska läsa den, och det är ett faktum.


måndag 6 februari 2012

Tillskott i bokhyllan (20)

Fick egentligen dessa böcker för två veckor sedan, men verkar inte ha uppdaterat. I alla fall:

The Reckoning av Kelley Armstrong

The Fault in Our Stars av John Green (signerad!)

Anna Dressed in Blood av Kendare Blake


 Hade totalt glömt bort det där med signerade exemplar, så det var en glad överraskning jag fick när jag på insidan möttes av det här.

Idag fann jag även följande bok i ett paket på köksbordet. Jag måste bara säga att jag älskar CDON.

tisdag 10 januari 2012

söndag 8 januari 2012

Ny design och layout och whatnot

Rubriken säger det mesta. Velade en hel del innan jag ändrade, eftersom jag var som mest nöjd med den förra designen, men nu tillslut gjorde jag bara om den på impuls. Ny header har jag också gjort för den delen. Det tog ett tag att få till det hyfsat bra och sedan även säga adjö till den gamla, men i slutändan blev jag faktiskt nöjd.

Vad tycks?

torsdag 5 januari 2012

Tillskott i bokhyllan (18)


The Maze Runner av James Dashner

Bite Club av Rachel Caine

Last Breath av Rachel Caine

The Unbecoming of Mara Dyer av Michelle Hodkin

Legend av Marie Lu

Clockwork Prince av Cassandra Clare

onsdag 4 januari 2012

City of Lost Souls cover reveal

Var inte direkt beredd på det här, för jag trodde det skulle komma imorgon, men all the same, det är här: omslaget till Cassandra Clares City of Lost Souls. Inte nog med det, utan prologen finns också tillgänglig, på USA Today Online.

tisdag 3 januari 2012

Det där vill jag läsa (5)


Who would have guessed that four minutes could change everything?

Today should be one of the worst days of seventeen-year-old Hadley Sullivan's life. She's stuck at JFK, late to her father's second wedding, which is taking place in London and involves a soon-to-be mother that Hadley's never even met. Then she meets the perfect boy in the airport's cramped waiting area. His name is Oliver, he's British, and he's in seat 18C. Hadley's in 18A.

Twists of fate and quirks of timing play out in this thoughtful novel about family connections, second chances and first loves. Set over a 24-hour period, Hadley and Oliver's story will make you believe that true love finds you when you're least expecting it.
Synopsis från Goodreads.