måndag 10 september 2012

Det är jag som är Caroline av Peter Barlach

Det är jag som är Caroline av Peter Barlach
Antal sidor: 320
Förlag: Bonnier Carlsen
Release: September 2012

"'Men flytta hemifrån då, för fan!' Det är nästan en timme sedan mamma skrek de magiska orden, men de klingar fortfarande som en skön refräng i huvudet. Det var allt jag behövde höra." 

Caroline, 17 år, en kall vinterkväll i Orminge centrum, iklädd jeansjacka.

På bara några veckor har Caroline fixat boende, jobb och dunjacka. Med charm och självförtroende knockar hon sin omgivning. Överlevaren Caroline är den felande länken mellan Pippi Långstrump och Lisbeth Salander.

Under en vinter får vi följa Caroline på hennes ensamma, envisa flykt undan sin mamma. Hon träffar bland andra Andreas, som hyr ut sina bortresta föräldrars matkällare för tusen kronor i månaden. Och Joakim, en gift man som raggar upp henne i delikatessdisken där hon jobbar. Men viktigast för henne blir Stephanie; en 40-årig före detta knarkare och modell som numera bara missbrukar kaffe och treo och pluggar till sjuksköterska. Stephanie är den enda som vågar ställa frågan: "Varför flyr du från din mamma, Caroline?".
Synopsis från Goodreads.

Jag hade inte särskilt många förväntningar när jag började läsa den här boken. Jag har inte särskilt mycket erfarenhet med just svenska ungdomsböcker. Om jag inte hade tänkt på det innan, var det ändå oundvikligt att komma på det en bit in i boken, för den skyr definitivt inte undan från att skildra ämnen som man sällan finner i t ex. amerikansk YA.

I alla fall. Man skulle inte kunna skriva en recension av denna bok utan att fokusera på själva Caroline. Inte ens titeln undgår från denna regel. Caroline är då huvudkaraktären, och hon är för det mesta allt annan än osäker, och det uppskattade jag. Ur vissa perspektiv skulle man kanske se henne som överdrivet arrogant och självsäker, men det finns en viss nivå av osäkerhet som ger det hela en väldigt bra balans.

Språket i boken är ganska realistiskt. Det uppstår en del ord och fraser jag aldrig använder direkt, men detta kan förstås ha att göra med miljön och var boken utspelar sig. Vad vet jag, liksom?

Allt som allt gillar jag Caroline. Hon är en bra karaktär. Visst kan det kännas som att det ofta centrerars allt för mycket om henne, men med en titel som denna borde man kanske inte förvänta sig något annat. Och det är en bra sak.

En annan karaktär jag gillar var då Stephanie. Andra biroller var förstås också intressanta, men eftersom denna karaktär skildrades i det bästa ljuset är det svårt för en att fatta tycke för andra karaktärer.

Vissa av alla scenarion i boken kändes ibland lite overkliga, och dessa ledde till mer scenarion som man kan tveka lita över, men sammansatt blir det hela en rätt spännande bok med en intressant handling skriven i bra takt.